Ledare 21/8. Sockerchock. Bränt valfläsk. Baksmälla ... Lika välkryddade som valbudgeten var oppositionens varningar för anrättningens effekter. Men så erbjuder budgetpresentation inte bara tillfälle till att briljera i ekonomiska analyser, den ger dessutom de ekonomisk-politiska talesmännen en chans att tävla om vem som fäller den fyndigaste kommentaren.
Vem som var vassast? Tja, en av guldbiljetterna fick i alla fall Gunnar Hökmark (M). Både underhållningsfaktor och kritiksammanfattning var snitsig.
”Regeringen är som en kung i baren fredagen den 25, och bryr sig inte om morgondagen, vare sig reformer, utanförskap eller försvar” twittrade han.
Och med den gamla Uggla-låten som signaturmelodi till finansministerns budgetpresentation blev det väldigt tydligt vad alla varningar handlar om. Vi kan alla se barscenen framför oss, hur Andersson och Löfven, rusigt rundhänta, bjuder ALLA på en runda.
Barnfamiljer, elcykelföretag, kommuner, pensionärer, studenter, mogna kvinnor ... Generositeten är stor och många väljargrupper ska få sitt. Men så visste ju redan de gamla romarna att erbjuda folket små godbitar för att vinna deras gunst.
Frågan är bara om taktiken verkligen håller. Låter sig svenska barnfamiljer nöjas med några klunkar barnbidrag? Det är långtifrån säkert. De kanske föredrar bättre utdelning på sina skattemedel i form av god kvalitet i skolan och säkrare gator och torg, framför återbäring i form av bidrag.
Men, påpekar kanske någon, regeringen har ju lovat satsa på poliser och lärare också. Visst. Men i vissa läget är det lämpligare att koncentrera resurserna. Om finansministern menar allvar med sitt tal om att värna välfärden, vilket hon alldeles säkert gör, är det helt enkelt smart att prioritera.
varför välja när plånboken är så full? kontrar de rödgröna och tittar surt på alla de ekonomer som skakar på huvudet och varnar för överhettning. Att varna för verkliga risker är dock inte att vara festförstörare utan att visa omsorg. Kraschen kan bli hård om de som leder landet inte förstår vikten av återhållsamhet och betydelsen av stabilisering.
Magdalena Andersson visade stolt upp grafer med positiva prognoser för arbetslösheten. Oppositionens bilder såg helt annorlunda ut. Hur är det möjligt?
Ett skäl är att oppositionen fokuserar på det problem som en partysugen regering inte vill lägga fokus på, nämligen den tudelande arbetsmarknaden och den grupp som står längst ifrån. Dit räknas alla lågutbildade nyanlända. Regeringens försök med traineejobb gick precis så dåligt som alla sade att de skulle göra. Skall inte klyftorna öka än mer och med det den sociala oron detta föder, krävs rejäla reformer för att få fler i den här gruppen i arbete. Enkla jobb blir en nödvändighet.
