Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Tullbron i Falkenberg. Bild: Ola Folkesson

Bron, alldaglig infrastruktur och mångtydig symbol

Broar och brobyggen har alltid engagerat människor, både nära och fjärran.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Det är något särskilt med broar. Hur de förenar två skilda platser, deras monumentala natur, den tekniska expertis som krävs för att få dem på plats, allt fascinerar. Få byggnadsverk är heller laddade med så positiv symbolik. Det byggs metaforiska ”broar mellan folk”. En ”brobyggare” är följaktligen någon som förenar och ibland kan någon till och med vara ”som en bro över mörka vatten”.

Därför är det ju lämpligt att det mycket omfattande projektet Varbergstunneln inleds med just en bro. Getteröbron kommer sträcka sig hela 187 meter och beräknas ha en livslängd på över 100 år. Den sammanlänkande symboliken förtas visserligen lite av att det rör sig om att byta ut den redan existerande bron. Den hade helt enkelt inte plats för det nya dubbelspåret under sig. Den nya Getteröbron kommer byggas parallellt med den gamla på bara två meters avstånd.

Detta gör nu inte ingenjörsprestationen mindre imponerande, tvärt om. Trots ett oväntat stenigt underlag är grundförstärkningen klar och formställningen på plats. Samtidigt ska tågen fortsätta att fara förbi.

De rent tekniska svårigheter som ett brobygge innebär är också ett skäl till brons positiva associationer. Precis som den står för förbrödring, ömsesidighet och fred, så står den också för stabilitet, kommunikation, djärv ingenjörskonst och tekniska framsteg.

Brons främsta syfte förblir alltjämt som infrastruktur. Även anspråkslösa konstruktioner kan underlätta en resande eller pendlande tillvaro avsevärt. Därför är det också viktigt att de hålls efter och i Varberg har man just kontrollerat stora delar av brobeståndet.

Den symboliska laddningen är dock inte entydigt positiv. Broar kan röra upp känslor, det behöver nog inte en centerpartistisk ledarsida påminna om.

Runt omkring i Europa finns det till och med ett flertal ”djävulsbroar”. Vad som skulle vara så djävulusiskt med dem varierar med trakternas folktro, men gemensamt för de allra flesta är att de är mycket gamla och vördnadsbjudande stenbroar. Kanske verkade de så imponerande och byggnadstekniskt omöjliga att man började tvivla på om de verkligen kunde vara byggda av mänsklig hand?

Trots sina sammanbindande egenskaper kan broar också utgöra gränser. Brömsebro mellan Småland och Blekinge var en sådan, och ett mer sentida exempel finner vi i utkanten av Berlin. Glienicker Brücke, mellan Wannsee och Potsdam utgjorde 1945-89 gränsen mellan öst och väst, och är känd för sina fångutväxlingar under kalla kriget.

På grund av brons strategiska betydelser har också många slag utkämpats på och kring broar. Stamford Bridge, Sterling Bridge, Stångebro, Virta bro.

Sinistra broväktare figurerar också i allt från Monty Python till De tre bockarna Bruse.

Men trots allt detta består bron som ett tecken på mänsklig uppfinningsrikedom och viljan att länka samman. Många är de städer som räknar broar bland sina främsta landmärken. Tower Bridge i London, Pont Neuf i Paris, Karlův most i Prag och Ponte Vecchio i Florens, listan kan göras mycket lång och inte heller Halland går lottlöst. Tullbron i Falkenberg är sedan 1984 byggnadsminne och betraktas som Falkenbergs mest kända byggnadsverk och en av Sveriges vackraste stenbroar.

Till och med på riksvapnet skymtar man en bro. Höger halva av hjärtskölden pryds av en bro i silver med två krenelerade torn. Det är ätten Bernadottes vapen, och ett minne av att Karl XIV Johan innan han blev kung av Sverige ett litet tag var furste av Pontecorvo, den lilla italienska staden döpt just efter sin välvda bro.