Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kastanjen och Ölandsgatan 3 läggs ned. Anna-Lena Sellergren, socialchef. Bild: Staffan Gustafsson

Katarina Erlingson: Bristfällig information vid nedläggning

Ledare 19/9. Så är socialnämnden i Varbergs kommun på väg att ännu en gång med alltför kort varsel fatta beslut om att lägga ner ett demensboende. Förra året skedde nedläggningsbeslutet av Ängslyckan i Kungsäter under närmast kuppartade former då beslutsförslaget kom bara någon dag innan nämndsmötet. Denna gång gäller det Kastanjen i Veddige och Ölandsgatan 3 i Varberg.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Må vara att socialnämnden behöver göra översyner kring var man förlägger sina boenden, men eftersom det handlar om gamla och sköra människor gäller det att vara extra omdömesgill. Bygget av det nya demensboendet i Träslöv är tänkt att vara ett flaggskepp för demensboenden och då måste de 60 platserna fyllas. Det finns anledning att misstänka att det är huvudskälet till förändringarna.

2019 när beslutet om Ängslyckan kom i det närmaste utan förvarning fick socialnämnden hård kritik av bland annat Demensföreningen Varberg. Inte heller denna gång har Demensföreningen förvarnats, även om ett informationsmöte hölls för anhöriga en vecka innan det tänkta beslutet ska fattas. Det är egendomligt att det ska vara så svårt att informera dem det berör i rimlig tid. Det är självklart att det alltid blir oro när det gäller förändringar för gamla människor, särskilt om de är dementa. Därför är det extra viktigt att respektera det och sköta informationen på ett bra sätt. De anhöriga som uttalar sig i fredagens HN verkar ovanligt förstående, vilket socialförvaltningen säkert är tacksamma över, men inget som de ska utnyttja.

Att flytta dementa är alltid en grannlaga uppgift. Dementa har ett extra stort behov av lugn och ro och att förändringar ska vara så få och små som möjligt. Att byta boende är en stor förändring, särskilt för denna grupp. Beskedet kommer också olämpligt när besöksförbudet fortfarande gäller på äldreboenden, det kan lägga lök på laxen. Flytten ska visserligen inte ske förrän boendet i Träslöv är klart, men det kan ju tänkas att anhöriga vill att den demente fortfarande ska bo på samma ort som tidigare. Detta för att underlätta besök hos den närstående dementa personen.

Det är självklart individuellt hur demensen yttrar sig, men för de flesta dementa spelar det troligen ingen roll vart man flyttar, det är själva flytten i sig som är förvirrande och ansträngande. Om anhöriga då får svårare att hälsa på kan det förvärra saken. En make eller hustru till en dement kanske inte längre kör bil och behöver då ha en rimlig närhet till demensboendet för att det inte ska bli för glest mellan besöken.

Anhöriga till dementa kan känna sig tillräckligt utsatta ändå, även om allt fungerar bra med ett stabilt boende. Är det en mångårig partner som blivit dement är det en svår omställning för den som bor kvar hemma. Det kan handla om ensamhet men också om oro och dåligt samvete gentemot den sjuka. Behovet av att hälsa på ofta blir desto större i sådana situationer. Därför är det extremt viktigt att socialförvaltningen är lyhörd gentemot dessa anhöriga. Då behövs möjligheter för den person som är dement att få boende i närheten av där den anhörige bor. Alla kan vi hamna i den situationen förr eller senare.