Ledare 9/9. Hotellfrågan kunde ha varit valets hetaste - om Varberg hade gjort som Halmstad. Men medan staden söderöver går till både val och folkomröstning har Varberg valt en annan väg. Här hålls medborgarna numera på behörigt avstånd - med uppkomsten av ett lokala partier som följd.
Och visst. Är man folkvald kan man förvalta beslutsrätten på det viset. Man kan också slösa skattemedel på att finslipa överklagan av ett rimligt domslut. Att få bana väg för Lennerhovs och Stordalens storhetsvansinne tycks viktigare än hushållning i elkrisens tid.
I stället för en ödmjuk inställning till Länsstyrelsens kritik, samma typ av kritik som myndigheten fört fram emot systerhotellet i Halmstad, lägger kommunen extra krut på överklagan. Envisheten kan ge intryck av att man vill markera kommunens rätt att själv besluta om man vill förvanska en stadsbild.
Det argumentet, att det ska vara kommunen och inte "statens förlängda arm", som ska avgöra om hotell ska byggas har framförts av hotellentusiaster i Halmstad. Liksom att "framtidsinriktade satsningar" ska trumfa kulturarv.
Det är en attityd som är gammal som svenska Domustorg. Det är en attityd som vittnar om en brist på respekt för de generationer som gått före och de generationer som kommer efter. Det är en attityd som gjorde att Gerlachska ersattes med en blek kåk där man i dag kan köpa sprit.
Kulturhistoriska miljöer, likt dem som finns i Varberg (liksom i Halmstad), klassas som riksintresse. Det är en viktig signal om att behandlingen av dem inte endast är en kommunal angelägenhet.
Sverige har dessutom satt upp miljökvalitetsmål som Varberg inte kan blunda för. Detta påminner faktiskt kommunen om på sin egen hemsida - bland annat genom skriften: Stadens karaktärer - Kulturmiljöer i Varbergs stadsområde.
Mark- och miljödomstolen var tydlig i sitt utslag - planen skadar riksintresset.
Och största hotet är det höga hotell som inte, på något sätt, skulle bli en unik signaturbyggnad. Dess enda särskiljande egenskap är att det skulle rymma fler gäster än närliggande hotell i centrum.
De planer som kommunen tagit fram för övriga Västerport skulle också rymma fler människor än de alternativa skisser som nu läggs fram. Det är, enligt Ann-Charlotte Stenkil, ett argument för att köra på som tänkt vad gäller bostäderna vid vattnet. Allt annat skulle kosta för mycket. Det skulle bara bli en "gräddhylla".
Att Västerport får blandad bebyggelse med olika upplåtelseformer har varit en ambition från start - och en mycket god sådan. Och tas rimlig hänsyn i frågan om husens höjd har den delen av projektet alla förutsättningar att bli ett oerhört fint och bra lyft för Varberg.
Men politiker som inte förstår vad kulturarvsvård innebär bör få smäll på fingrarna. Och kanske blir det delvis så, indirekt, i lokalvalet.
