Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Annika Bergman: Bristen på arbetskraft bromsar den gröna sektorn

De gröna näringarna behöver fortsätta locka hit duktig utländsk arbetskraft och samtidigt attrahera våra ungdomar.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

I vår har det gröna näringslivets efterfrågan på arbetskraft varit en stor fråga. Plantering av skog, grönsaksskördande och djurskötseln befarades stå utan arbetskraft då den utländska arbetskraften inte kom in som brukligt, samtidigt som varslen och arbetslösheten ökar i Sverige. Hur svårt kan det vara frågar sig vän av ordning, det finns ledig arbetskraft och det finns lediga jobb?

Vi har decennier av flytt från landsbygden till städerna bakom oss. Flytt från tunga, hårda jobb utomhus, från dragiga arbetarbostäder till nybyggda lägenheter och fabriker i stan, med drömmar om ett annat liv. Jordbrukets förmåga att rationalisera gav grunden till billig mat och lägre arbetskraftsbehov. De som flyttade från landsbygden, ville ge sina barn ett bättre liv och vägen gick via en akademisk utbildning. Så styrde även politiken, i möjligheternas Sverige vill ingen längre vara arbetarklass. Idag har den resan gett ett överskott av akademiker och tyvärr ett förakt för händernas intelligens.

Vi har haft en stark fackföreningsrörelse, på gott och ont, de har värnat om dem som varit inne på arbetsmarknaden och byggt murar mot dem som stått utanför. Politikens styrning av den svenska arbetsmarknaden har konsekvent missgynnat säsongsanställningar, något de gröna näringarna som blomstrar efter den frusna delen av året är i behov av. Urbaniseringen har ökat det geografiska avståndet mellan arbetslösa och det gröna näringslivets arbetsplatser. Vi har heller ingen kultur av att flytta efter jobb, därtill är våra bidragssystem för generösa.

Samtidigt har vårt välfärdssamhälle haft stor förståelse för människor som inte vill anstränga sig. Vi är en hel generation som konsekvent har curlat våra ungdomar. Handen på hjärtat, vilken dataspelande unge behöver tjäna pengar när det enda man behöver köpa är 1,5 liter cola om dagen? När drömmarna betalas av mamma och pappa? Kanske kan man tänka sig att plocka jordgubbar en månad, men sju månader fysiskt arbete i alla väder på ett hygge lockar inte.

I vårt närområde runt Östersjön finns det människor som velat kämpa för att bygga sin personliga välfärd, trygghet och status. De är här för att tjäna pengar, anstränger sig och jobbar hårt. Naturligtvis en fantastisk arbetskraft. Samtidigt sitter det människor som flytt hit som vi utestänger från jobb, som vi gör bidragsberoende. Sverige är i sanning ett underligt land.

Det gröna näringslivet behöver stadigt arbetskraft, inte bara i år, utan även kommande år. Det behövs kunnigt folk, arbetsledare och specialister, samt naturligtvis en hel del som kan utföra enklare jobb. Det ändrar inte ens en pandemi på. De gröna näringarna behöver fortsätta locka hit duktig utländsk arbetskraft och samtidigt attrahera våra ungdomar. Det är varje företagares ansvar att utveckla sina arbetsplatser i takt med den tid vi lever i, även arbetsmarknaden fungerar som en marknad. Det handlar också om ledarskap och människosyn. Arbetsmarknadens trögrörlighet behöver utvecklas till att spegla världen så som den ser ut idag, snarare än att värna den så som den var för femtio år sedan.