Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Maria Haldesten: ”Bonnie och Clyde” vill slippa smaka sin egna beska medicin

De trakasserar, hotar och förföljer privatpersoner i deras hem - men hotar med polisanmälan om risk finns för att deras egna hemfrid störs. Så jobbar tydligen extremisterna.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Vi ska polisanmäla! Kvinnan i luren är grinig. Hon presenterar sig med namn. Hon är gift med en av Sveriges mest ökända djurrättsextremister – men vi kan kalla henne ”Bonnie”.

Bonnies upprördhet har att göra med att HN:s ledare häromdagen kanske kan ha avslöjat i vilken stad hennes partner i kärlek och brott (?) bor.

Jag tappar hakan. Att den brottsdömde maken ”Clyde”, efter flytten till Skåne, skulle ha ansökt om skyddade personuppgifter i folkbokföringen låter lite som ett dåligt skämt. Brottslingen som byggt sitt ”hårdkokta” varumärke på att söka upp och terrorisera människor i deras privata bostäder vill alltså själv slippa den sortens ”hemdemos”?

Eftersom det hela låter lite absurt, särskild med tanke på att vissa uppgifter kring djurrättsextremisterna och deras aktioner är öppet tillgängliga på nätet, gör jag en koll.

Skatteverket bekräftar, det finns en sekretessmarkering specifikt för maken Clyde.

– Det som gäller rent generellt är att man kan få en sådan markering vid behov. Men den kan också tas bort om man själv röjer sig – exempelvis genom att publicera uppgifter på nätet, eller öppet deltar i någon form av synlig offentlig aktivitet eller kriminell handling, förklarar en handläggare.

Exempelvis att organisera och regelbundet delta i djurrätts-”aktioner” där man bor? Vi låter den saken vara osagd. Men motivet bakom uppgifterna i ledaren var att visa på, vilket även GP:s granskningar tidigare gjort, hur en viss typ av kriminalitet flyttat med ökända ledargestalter. Ett mönster som känns igen från andra typer av organiserad brottslighet.

Var Clyde befinner sig i denna stund har jag ingen aning om. Men trots att känsliga uppgifter alltså genast ändras i ledaren på webben – inte ens vedervärdiga brottslingar förtjänar hot – mejlar Bonnie runt till utvalda HN-chefer. I Djurfronts namn upprepar hon då hotet om polisanmälan. För att få oss att sluta skriva kritiskt om verksamheten? Det kan förstås inte uteslutas.

I samma veva städar Clyde sin egen facebook-sida. Bilden på platsmarkeringen från Falkenberg den 25 juni – med kommentaren ”hehe” – är plötsligt borta. Kanske ville han inte längre öppet skylta med antydan om att han åter befunnit sig i sitt offers närhet?

Det aktuella offret är bara en av alla de uppfödare, bönder och butiksinnehavare som utsatts för attentat och hotfulla besök vid sina hem. Det är så djurrättsextremisterna jobbar. Det är sånt Clyde ägnat sig åt, dömts för och uppmuntrar. Inte ens griftefriden har han sett som helig.

”Ikväll var kamrater från Djurfront Helsingborg ute och spred djurvänlig propagande i Helsingborg där våldsverkarna (alltså butiksinnehavare) bor” skryter Djurfront på sin hemsida och lägger upp bilder från den aktuella stadsdelen.

”Vi kommer att fortsätta åka hem till dig för att vida vad vi tycker till dagen du avgår. Djurplågare skall inte få sova gott om natten” står det under ett annat inlägg som rör regelbundet trakasserande utanför en annan människas hem.

”Bra jobbat kamrater” skriver Clyde.

Även små barn är lovligt byte för hot och hat när vissa av extremisterna trappar upp sin aktivitet.

”Vi konfronterar din dotter när hon är på väg till skolan och vi kommer inte visa någon nåd. Hon ska dö precis som hon bidragit till oskyldiga (djurs) död. Hennes nacke ska brytas när hon vajar i snaran från lyktstolpen”

Så grova hot har en kvinnlig bondes familj utsatts för, dödshot som gör att hon numera tvingas leva gömd och har lämnat alla politiska och ideella engagemang.

Clydes organisation fortsätter att systematiskt offentliggöra privatadresser till dem som för stunden utsetts till måltavla för terror. Det är utstuderat grymt. Men själv vill han ogärna få sin nattsömn och hemfrid förstörd. Extremisterna gömmer sig bakom svarta huvor och vissa har hemliga adresser.

När jag ifrågasätter det uppenbara hyckleriet i detta kräver Bonnie att jag skall hålla tyst. Hon fräser att jag är ”korkad” och drämmer luren i örat.

Ingen människa förtjänar att utsättas för den så kallade ”medicin” som de våldsbejakande extremisterna påtvingar sina offer. Lagen och polisarbetet måste skärpas. Näringsidkare skall inte tvingas på flykt efter att ha utsatts för en grov, organiserad brottslighet.