Vissa smugglar knark. Andra hundar. Eller så ägnar man sig åt bådadera. Att den lukrativa handeln med valpar väckt de kriminella nätverkens intresse, är ett växande problem. Tullverket, som beslagtog rekordmånga smuggelhundar förra året, varnar för en oroväckande utveckling.
Att smuggelbeslagen ökat kan förstås ses som ett tecken på att myndigheterna blivit vassare. Men tyvärr finns starka skäl att misstänka att mörkertalen är stora, särskilt som efterfrågan på hundar ökat snabbt.
Hundägare, som genat i kurvorna i syfte att tillfredsställa sin eller ungarnas hundlängtan, är en del av problemet. Men många köper smuggelhundar i god tro. Ligorna har nämligen blivit slugare.
Säljarna kan visa fram tikar som uppges ha fött valparna, och de kan presentera förfalskade intyg som kan verka äkta. Det förekommer även att oseriösa veterinärer, i en del länder, låter sig mutas att lämna falska uppgifter om allt från hälsostatus till vaccinering.
Den ljusskygga hantering göder en ofta hänsynslös uppfödning av djur, som innebär att valparna avlas och smugglas på ett plågsamt sätt. Men smugglingen är också ett hot mot folkhälsan - på flera sätt.
Länsstyrelsen i Halland har exempelvis noterat att antalet hundattacker har ökat.
– Fler anmälningar kommer in till oss, sade djurskyddshandläggare Sunita Forsberg till Kungsbacka-Posten i höstas.
Fler smuggelhundar kan vara en del av förklaringen. Hundarnas psyke kan påverkas av det djurplågeri de utsatts för under första tiden i livet. Vidare finns risk för inavel.
Men hundarna kan dessutom föra med sig parasiter, virus och infektioner som sedan sprids till andra hundar - och till människor. Värst är rabies. Hittills har Sverige varit förskonat från denna dödliga smitta - men det kan smugglingen ändra på.
Att myndigheterna trappat upp kampen mot smugglingen är en tröst. Skatteverket, Tullverket och Ekobrottsmyndigheten har presenterat en rapport om åtgärder mot den illegala handeln. Där pekas på brister i regelverket - såsom sekretessbestämmelser som hindrar rimligt informationsutbyte mellan myndigheter. Att tystnadsplikt hindrar veterinärer från att slå larm om misstänkt hundsmuggling är ett exempel.
Regelverket bör snarare bli det omvända - alltså hellre en anmälningsplikt om det finns starka skäl att misstänka smuggling. Regeringen, som säger sig vilja sätta hårt mot hårt, bör se till att hantera frågan skyndsamt.
