Den 10 oktober uppmärksammades världsdagen mot dödsstraff. Under 2019 avrättades officiellt 657 människor som dömts till dödsstraff enligt Amnesty. Mörkertalet är dock stort, främst till följd av att Kina klassar det exakta antalet som en statshemlighet. Den rätta siffran förväntas vara tusentals avrättade kineser. Det gör Kina till världens flitigaste tillämpare av dödsstraff.
En majoritet av världens stater har helt avskaffat dödsstraffet – i lag eller i praktiken. Kazakstan, Ryssland och Tadzjikistan valde under 2019 att fortsatt tillfälligt stoppa sina avrättningar. Samtidigt genomfördes minst två avrättningar under året i Belarus. Irak och Saudiarabien ökade antalet avrättningar jämfört med föregående år. Trots de regionala ökningarna har antalet dokumenterade avrättningar minskat med fem procent jämfört med 2018 på global nivå.
Avrättningarna sker genom halshuggning, hängning, arkebusering, giftinjektioner eller med ”hjälp” av el. Oavsett tillvägagångssätt är straffet lika människofientligt som det är oåterkalleligt. Dödsstraffets permanenta natur omöjliggör för den dömde att få sin frihet tillbaka om det senare skulle visa sig att den dömde var oskyldig. Att frias från ”death row” är inte heller helt ovanligt. I två länder – USA och Zambia – blev minst 11 dödsdömda personer rentvådda under 2019.
I samband med världsdagen mot dödsstraffet har det på åtskilliga platser uppmärksammats att dödsstraffet inte verkar avskräckande i antalet begångna våldsbrott i samhället. Tvärtom bidrar dödsstraffet till att stater underblåser en ond spiral av våld och död. Oavsett vilket brott som begåtts är dödsstraffet en inhuman och ovärdig påföljd som knappt bör benämnas som straff, då det går långt utöver vad ett straff kan och bör vara.
De mänskliga rättigheterna fastställda i FN:s gemensamma deklaration från 1948 fasthåller rätten till liv och frihet från tortyr och inhuman behandling. Det är en deklaration som i år fyller 72 år, men som än inte fått fäste i hela världen, inte ens i USA. Det är en skam för världen och en skam för demokratin att inte mer gjorts för att begrava dödsstraffet för gott. Istället lever vi i en verklighet där denna medeltida metod tillåts skörda hundratals – troligen tusentals – offer varje år.
För att parafrasera Martin Luther King Jr går det att argumentera för att statens val att möta våld med våld mot sina egna endast föder ytterligare mörker. Att förbjuda dödsstraffet betyder inte att mördare, våldtäktsmän och terroristers brott ska accepteras: tvärtom visar det på samhällets enade röst emot våldet – både från medborgarnas liksom statens sida. Straff ska utgå när brott har begåtts, men att tro att ”tand för tand”-principen skapar rättvisa bekräftar endast den intolerans och människofientlighet som vi fördömt från första början.
Det är inte förrän dödsstraffet avskaffats i alla stater som vi på allvar kan leva upp till de mänskliga rättigheterna vi säger oss stå bakom. Det är bokstavligen en fråga på liv och död.
