Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

STOCKHOLM 20170815 Elever och lärare i klassrum, årskurs 1 Foto: Jonas Ekströmer / TT / kod 10030 Bild: Jonas Ekströmer/TT

Begåvningstaket måste krossas

Att särskilt duktiga elever nekas rätt stimulans är ett lagbrott. Ska elever rent av behöva strejka för att deras röster ska bli hörda?

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 15/3. Skolans värld borde vara som ett paradis för de med kunskapstörst. I verkligheten är saken dock en annan. Skolor kan dessvärre upplevas som en plats där endast begränsad mängd av kunskap tillåts.

Enligt Skolverket räknas hela fem procent av eleverna i Sveriges skolor som särskilt begåvade. Och det är dessa elever som efter skolstart inte sällan blir skoltrötta. Inte på grund av mängden att lära sig, utan för att man upplever att det finns ett tak på hur mycket en elev får lära sig.

Elever som tänker utanför ramarna, som i det här fallet utgörs av läroplanen, behöver inte sällan andra utmaningar än klasskamraterna. I annat fall riskerar dessa elever tröttna på det skolan har att erbjuda dem. Tröttnar de skapas det ibland ett problem som benämns hemmasittande. Elever som av olika anledningar helt enkelt väljer att stanna hemma då skolan ignorerat deras lagstadgade behov tillräckligt länge.

Det är dock inte alltid särbegåvade elever väljer att stanna hemma, utan det finns tillräckligt många rapporter om att elever som inte får rätt stimulans istället kan uppfattas som störande i klassrummen. Anledningen är enkel – utan stimulans, ingen chans till utveckling. En utveckling varje elev dessutom enligt Skolverket och Skollagen, har rätt till att få individuellt anpassad till de egna förutsättningarna.

Skolverkets definitioner av särskilt begåvade barn är glasklara:

Bland annat att ”Den är särbegåvad som kontinuerligt förvånar både kunskapsmässigt och tillämpningsmässigt genom sin osedvanliga förmåga i ett eller flera områden”. Behov som egentligen inte borde vara för avancerade för en skola att kunna följa, och även tillgodose. Istället döljer ofta särbegåvade barn kunskapen de redan besitter.

I dagsläget, ett slags status quo som pågått i så många år att även anhöriga till slut känner sig maktlösa, har skolor oftast ingen förberedelse för särbegåvade elever.

Att ta emot kunskapsnyfikna elever som ofta lärt sig läsa innan de lärt sig sparka på en boll eller lärt sig cykla, måste börja ses som en tillgång. Som en inspiration skolan kan använda som hävstångseffekt för att få andra elever intresserade av att lära sig.

Kunskap är aldrig tungt att bära I sammanhanget är det viktigt att påpeka att särbegåvade elever på inget sätt ska särbehandlas. De ska precis, som de elever som har svårt för att lära sig, få den hjälp de behöver och märk väl – inte minst, har rätt till. Att behöva anpassa sig till omgivningens kunskapsnivå, är tyvärr den väg alldeles för många elever varje dag måste utsätta sig för.

Begåvningstaket måste krossas. Frågan är bara av vem. Ska elever rent av behöva strejka för att deras röster ska bli hörda? Lärandet borde vara skolors främsta fokus.