Ledare 27/5. Sista lördagen i maj – dagen före Mors Dag – har utsetts till de Ofrivilligt barnlösas dag. Föreningen Barnlängtan, som passar på att väcka debatt om nya vägar till föräldraskap, berättar i SVT Halland att mellan 10 och 15 procent i Sverige har svårt att få barn.
Infertilitet är ett växande problem. Ett skäl är att många kvinnor skjuter upp sitt barnafödande. Utöver detta finns en rad andra medicinska orsaker till varför vissa par inte blir gravida, problem som kanske ger sig till känna först när de börjat försöka. Men i en knapp tredjedel av fallen med ofrivillig barnlöshet hittar läkarna inget skäl.
För vissa tas infertiliteten emot på samma sätt som ett bud om kronisk sjukdom, som en nitlott i livets tombola. Livet är inte alltid rättvist.
För andra blir barnlösheten till en stor psykisk påfrestning. Att vissa kvinnor ser ofruktsamheten som ett personligt misslyckanden kan ha sina förklaringar.
Barnlösheten eller födsel av barn av ”fel” kön har genom historien, exempelvis i adelsfamiljer, setts som ett skäl för skilsmässa.
Den medicintekniska utvecklingen har dock gett barnlösa par allt fler alternativ, utöver adoption av ett redan framfött barn. Embryodonation kan bli ännu en möjlig lösning.
– Det finns massa par som har embryon nedfrysta, och som vill donera. Men så får de inte, sade Hannah Palm, Barnlängtans ordförande, i SVT Halland i torsdags.
Den sortens donation bär tydliga likheter med adoption och borde, så länge barnets rätt till sitt biologiska arv tillgodoses, kunna tillåtas. En annan fråga som föreningen driver är desto mer kontroversiell – nämligen surrogatmödraskap.
– Så länge det är frivilligt och ingen skadas är vi för det, säger ordföranden Hannah Palm, som drivit opinion för surrogatmödraskap i flera år.
Problemet är dock att risken för skada är högst påtaglig. En utredning om ett tragiskt fall blev i veckan en påminnelse om risknivån. Centralsjukhuset i Kristianstad presenterade sin interna undersökning om vad som gick fel efter att en 32-årig kvinna i våras förblödde i samband med förlossningen.
Risken att dö i samband med en förlossning må vara liten i Sverige, men den finns. Till detta skall läggas alla andra högst påtagliga risker för psykiska och fysiska men i samband med graviditet och förlossning. I vår har bristerna i svensk förlossningsvård debatterats högt och lågt. Det har bland annat handlat om trasiga underliv, inkontinens och framfall. Till detta kan läggas allt från förlossningsdepressioner till ledproblem – eller för att ta ett aktuellt halländskt fall: Mamman som drabbades av förlamning efter en ryggbedövning. Listan kan alltså göras lång.
Att ge ofrivilligt barnlösa möjlighet att producera en avkomma genom att ta risker med en surrogatmors hälsa är inte försvarbart. Att en förening för barnlösa kan resonera så nonchalant kring skaderisker tyder på en oförmåga att sätta sin egen längtan i rimlig proportion till hänsynen till de kvinnor man vill använda som alternativa produktionskärl.
Att få barn är ingen rättighet. Och svenska staten har hittills gjort helt rätt avvägningar i synen på surrogatmödraskap.
