Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: Barnen måste räddas från att bli kriminella

Ledare 23/12. Det har talats mycket om systemfel den senaste tiden. Då har man främst avsett äldreomsorgen och de brister som nu blivit uppenbara under coronapandemin. Det finns emellertid ett annat systemfel som är minst lika viktigt, om man nu kan gradera människor. Det handlar om barn och deras möjligheter att få ett bra liv.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Bild: Camilla Haagen
Bild: Camilla Haagen

Vissa barn har från början sämre möjligheter att få ett bra liv. Man kanske är född i en familj där det finns bekymmer med alkohol, droger och kriminalitet. Man kanske bor i ett område där det finns många problem. Då ska man antingen vara fruktansvärt stark och målmedveten själv eller få hjälp av någon vuxen. Kanske denne vuxne finns i en förening barnet brukar gå till, kanske finns det någon från socialförvaltningen som via larm från skolan får kännedom om barnets problem.

Nyligen gjorde Ekot på Sveriges Radio en kartläggning av alla polisdistrikt och fick tyvärr bekräftat att barn som används i kriminella nätverk är alldeles för vanligt. Det är hundratals barn i landet som ägnar mycket tid åt att hjälpa kriminella. Det finns tolvåringar, ja även tioåringar, som springer ärenden åt kriminella och till och med hanterar vapen åt dem. Inget barn ska behöva ha det så.

Barn behöver bli sedda och behövda. När någon då närmar sig dem, ger beröm och man får lite betalt i form av mat eller godis om man gör en liten tjänst, då är det lätt att bli fast. Har barnet inte stöd hemifrån, vilket tyvärr är alltför vanligt, är de snabbt i de kriminella gängens klor.

Var ligger då systemfelet? Att bli född av fel föräldrar kan ingen hjälpa, men att bli sedd av andra vuxna är då oerhört viktigt. Skolan har en stor roll att spela, även om skolan främst ska se till att barnet får en bra utbildning. Genom att orosanmäla kan skolan göra en viktig insats. Orosanmälan hamnar hos socialförvaltningen och det är här som systemfelet ligger.

Det är alltid brist på pengar hos socialnämnden och statusen på socialsekreteraryrket är inte tillräckligt hög. Många av socialsekreterarna är unga och nyutbildade och får inte tillräckligt med stöd för att orka med så tunga arbetsuppgifter. En del slutar för att de inte orkar med sitt arbete. Det är här de mest erfarna borde finnas, för att ta tag i problemen med kraft, tillsammans med polisen, skolan och andra lämpliga, till exempel föreningsmänniskor. Det borde bildas en tvärsektoriell åtgärdsgrupp för varje utsatt unge. I stället får den unga socialsekreteraren slå sin panna blodig tills hon eller han inte orkar mer.

Det måste till krafttag för att rädda unga från att rekryteras till kriminella gäng. Det är helt oerhört att det fått breda ut sig. Så regeringen, se till att ge resurser till relevanta myndigheter för att stoppa denna farsot! Barnen måste få lov att vara barn.