Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Att motverka historisk orättvisa är bra symbolpolitik

Det är bra att det finns ett förslag om att uppkalla gatorna i stadsdelen Västerport efter framstående Varbergskvinnor. Orättvisor ska undanröjas, man ska bara vara på sin vakt mot när jämställdhetsarbetet slår över i kontraproduktiva symbolhandlingar.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 16/7. Det föreligger ett förslag att uppkalla gatorna i den nya stadsdelen Västerport efter kända Varbergskvinnor. Som Hallands Nyheter kunde rapportera så är det hittills bara tio av Varbergs omkring 1300 gator som är uppkallade efter kvinnor, varför det, milt uttryckt, råder en viss obalans.

En lista på tänkbara kandidater ska sammanställas och kommunen och Hembygdsföreningen Gamla Varbergs välkomnar förslag. Det råder ingen brist på värdiga kvinnonamn. Hertiginnan Ingeborg till exempel var en mycket inflytelserik politiker i det medeltida Skandinavien och styrde bitvis norra Halland med omnejd som ett närmast självständigt rike.

Att kvinnor överlag för en undanskymd tillvaro i vår historieskrivning är ett sorgligt faktum. Detta gäller långt ifrån bara gatunamngivning. När Dagens Nyheter 2015 granskade läroböcker i historia från de fyra största läroboksförlagen visade det sig att bara 13 procent av alla i läroböckerna namngivna personer var kvinnor. En lärobok för årskurs 8 namngav fler nazister än kvinnor.

Dåvarande utbildningsminister Gustav Fridolin kallade till sig läroboksförlagen för att svara på varför kvinnorna var så få. Detta ledde till en debatt om politisk styrning och om läromedlen i själva verket bara skildrade kvinnans historiska underordning.

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, konstaterade att det var helt riktigt att läroböckernas underrepresentation av kvinnor var direkt ovetenskaplig. Det enda problemet med att ha könsfördelningen som ensamt fokus var att det lång ifrån var den enda bristen som läromedlen uppvisade.

Det är nu skillnad på att belysa dem som orättvist hamnat i skymundan och på att utöva godtycklig kvotering för att åstadkomma en kosmetisk jämställdhet. Rättviseförmedlingen och Fredrika Bremer Förbundet visade förra hösten prov på det senare. Man lanserade då ett nytt bokstaveringsalfabet. Eftersom det nuvarande, Adam, Bertil, Cesar, bara innehåller mansnamn ansågs det ojämnställt och ett nytt alfabet med jämnare fördelning mellan mans- och kvinnonamn och inhemskt svenska och utländska namn lades fram. Någon hänsyn till användbarhet hade uppenbarligen inte tagits. ”K” representerades till exempel av ”Khaled”, ett arabiskt namn som vanligen uttalas med ett bakre sj-ljud, inte ett hårt k.

Att bokstaveringsalfabetet avänds i sammanhang som kan vara på liv och död, där varje sekund spelar roll och varje missförstånd kan vara fatalt verkade inte oroa upphovsmakarna. Men det var kanske också debatten som var det man verkligen eftersträvade.

Jämställdhetsarbetet är viktigt också på områden som först kanske inte slår en som självklara. Men det får inte ställas i motsats till funktionalitet, då gör man bara jämställdheten en otjänst.

Det kan vi fundera på när vi förhoppningsvis promenerar fram längs Hertiginnan Ingeborgs gata.