Ledare 5/4. Demoniserades Falkagård av att ha varit utpekat som ett utsatt område? Det är inte det minsta sannolikt. Skrämselbilden sattes ju av dem som härjade och förstörde. Inte av polisen.
Ändå begär bland andra ett Moderat (!) kommunalråd i Linköping att polisen hemligstämplar sina listor eftersom han anser att utpekandet ”demoniserar bostadsområdet och skapar otrygghet i sig”.
Reaktionen känns, ironiskt nog, en aning bekant.
– Det här är ingen slum! rasade den moderata kommunpolitikern Christina Fridén-Svahn. Detta efter att hennes stadsdelsnämnd i Göteborg, hade klassats som sådan – av just Moderaterna. Partiet hade räknat ut – på basis av bland annat antalet socialbidragstagare inom ett visst område – att ett antal stadsdelar borde klassas som slumområden. Detta skapade stora bråk, inte minst inom partiet, i valrörelsen 1991.
Det är dock en väsentlig skillnad när ett parti använder det grovt nedsättande ordet ”slum” för att beskriva ett antal områden jämfört med när polisen offentliggör en lista över ”utsatta” områden.
Det senare sker ju i ett led i ett myndighetsarbete för att framhäva var man kan behöva satsa extra resurser. Det handlar också om att kunna fokusera och samla krafter för att gemensamt planera för bättring.
Att både förbygga brott genom sociala insatser och bekämpa de brott som sker är en väg ut ur ”utsatthet”.
Att problemmedvetenhet – följt av en kombination av polisarbete och initiativ från civilsamhället – ger resultat vet vi från Falkagård. Att stadsdelen lyfts från listan över utsatta områden betyder dock inte att man kan luta sig tillbaka.
Falkenberg har nyligen, i samverkan med bland annat polis, räddningstjänst och socalförvaltningen, tagit fram en riskanalys som på olika sätt berör problemområden i kommunen.
– Bra nyanserad lägesbild och orsaksanalys är viktigt för att kunna göra rätt åtgärder, förklarar kommunpolis Anneli Svensson i Radio Halland.
Detsamma kan sägas för Varberg, där Håsten på sistone har hamnat i fokus efter ett oroväckande stort antal bilbränder. Håsten beskrivs som ett mestadels lugnt område, men bränderna skapar berättigad oro. Detta inte minst som bilbränder i många andra förorter har varit en varningssignal för att större problem kan vara under uppsegling. Därför är det oerhört viktigt att alla, från kommunernas toppolitiker till grannar i samverkan, ser och agerar. Och polisen måste se till att ha resurser på plats när det behövs.
Att det finns politiker som räds att tala klarspråk, som inte är förstår att det är värsta sveket, är beklämmande. Att riskanalyser görs, från kommunnivå till nationell nivå, är smart vägledning – inte stigmatisering!
