Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

ENKÖPING 20131002 Verktyg, fyllfat och fyllhammare, används vid en arkeologisk utgrävning i centrala Enköping Foto: Fredrik Sandberg / TT / Kod 10180 Bild: FREDRIK SANDBERG / TT

Att lära av historien ska inte kosta för den enskilde

Att nybyggnationer och andra infrastrukturprojekt föranleder arkeologiska utgrävningar är bra men det är inte rimligt att kostnaden för något som borde vara ett allmänintresse faller på den enskilde markägaren.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 4/7. I Varberg väntar just nu omfattande arkeologiska utgrävningar. Det är bygget av Varbergstunneln som gör att ett område mellan de gamla lokstallarna i norr till korsningen Västra Vallgatan/Engelbrektsgatan i söder kommer att undersökas. Det är ett stort område och förhoppningarna att göra fynd är goda, bland annat hoppas man lokalisera Getakärrs hamn.

Den arkeologiska aktiviteten har redan varit hög i Varberg. I höstas gjordes omfattande undersökningar i kvarteret Renen där man också gjorde fynd från det gamla Getakärr. Den gången var det saneringen av den förorenade fastigheten Renen 13 vid Gamla Kyrkbacken som blev startskottet för utgrävningarna.

Arkeologiska undersökningar av detta slag ger en god möjlighet att bättre kartlägga delar av historien som annars skulle förbli bortglömda och förbättrar det allmänna kunskapsläget.

Att infrastrukturprojekt föranleder arkeologiska utgrävningar är alltså i sig mycket bra. Nya hus måste byggas och nya vägar måste dras men innan dess tar vi oss tiden att lyssna på vad området har att berätta. I en inte allt för avlägsen dåtid betraktade man ruiner och andra fornlämningar som idag skulle anses ovärderliga som mest i vägen. Långt in på 1800-talet fick otaliga historiska platser brutalt göra väg för nya projekt.

Att det allmänna står för undersökningens kostnad är också rimligt. I många fall ser det däremot inte ut så. Det är nämligen markägaren, offentlig eller privat som ska bekosta de undersökningar som behöver genomföras.

Det finns nu vissa bidrag att söka, men de gäller bara i vissa fall och täcker bara upp en del av den totala kostnaden av en undersökning varför en del markägare drar sig för att sjösätta vissa projekt.

Det här är inte ett rimligt system. Det ska inte finnas incitament för privata markägare att i lönn förstöra fornminnen för att undgå höga kostnader.

Om vi betraktar den kunskap som utgrävningarna ger oss som ett allmänintresse så borde det också vara det allmännas ansvar. Utvecklingen verkar däremot gå i motsatt riktning.

Det finns en oroväckande trend att lasta över kostnader för vad det offentliga säger sig vilja värna om på den enskilde individen.

Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, en självständig kommitté under finansdepartementet, la förra hösten fram en rapport om hur Sverige ska uppnå de miljömål som är satta för skogen. En av åtgärderna var att skogsägarna själva skulle behöva delfinansiera upprättandet av naturreservat på sin egen mark. De skulle alltså behöva betala för att inte få bruka sin skog.

Att vårda kulturarvet, precis som känsliga naturmiljöer, är viktigt. Ingen tjänar på vare sig ett kraschat ekosystem eller ett historielöst samhälle. Att däremot skjuta över kostnaden på privatpersoner hotar bara att skapa en motvilja mot de värden som man egentligen ville värna.