Så inleds Ekonomikommissionen, den statliga utredning som 1993 fick i uppdrag av statsminister Carl Bildt att se över grunderna för Sveriges ekonomiska system. I vardagligt tal kallas den ofta Lindbeckkommissionen, efter nationalekonomen Assar Lindbeck, som i dagarna fyllde 90 år och därför förärades ett seminarium arrangerat av tankesmedjan SNS och Stockholms universitet (10/3).
På bara tre månader lade Lindbeckkommissionen fram 113 förslag, varav många kom att utgöra grunden för de ekonomiska och politiska systemens funktionssätt. En fristående och självständig riksbank, en flytande växelkurs och inte minst det finanspolitiska ramverket, för att nämna några.
Det är ett historiskt bidrag, men inte ett som bör stanna vid att vara historia. Dels har de ekonomiska förutsättningarna förändrats för flera av de reformer som infördes som ett resultat av Lindbeckkommissionen. Överskottsmålet var exempelvis ett viktigt verktyg för att återskapa förtroendet för de svenska statsfinanserna efter krisår, skenande utgifter och avsaknad av budgetrestriktioner, och för att trycka ner statsskulden till mer hanterbara nivåer.
Idag, med extremlåga räntor och en statsskuld på under 40 procent, är överskottsmålet inte bara överspelat utan riskerar till och med att ha negativa effekter på marknaden för statsobligationer. Det är ett exempel på att även utmärkta reformer måste följas upp. Det politiska systemet är en trädgård som snabbt blir vildvuxen när den inte vårdas.
Det är som Torsten Persson, en av ekonomerna som medverkade i Lindbeckkommissionen, påpekade under seminariet, att angreppssättet som kommissionen använde sig av är lika relevant idag och för att reformera ekonomin framåt. En del av problemen är samma som då, till del på grund av att Lindbeckkommissionens förslag inte genomfördes på vissa områden. Sverige har fortfarande en stel arbetsmarknad med höga trösklar och en bedrövligt fungerande bostadsmarknad.
Lönemodellen, som fungerat bra efter industriavtalet 1997, har börjat knacka. Trots att själva modellen syftar till stark konkurrenskraft för svenska företag har vi de senaste åren haft en mycket svag produktivitetsutveckling. Andra problem och möjligheter har tillkommit. Fortsatt integration i den europeiska unionen – exempelvis inom tjänstesektorn – skulle kunna göra svensk ekonomi mer livskraftig. Inte minst inom den offentliga sektorn går digitaliseringen långsamt. Klimatomställningen behöver både politisk styrning och finansiering. Om Sverige är på väg in i en längre nedgång eller kris är för tillfället svårt att säga. Men det finns alldeles oavsett goda skäl att stanna upp och reflektera över framtiden, att ompröva och förnya. Läxorna från Lindbeckkommissionen behöver läras på nytt.
