Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En petriskål full med lömska stafylokocker.  Bild: Cornelius Poppe
En petriskål full med lömska stafylokocker. Bild: Cornelius Poppe

Richard Böhme: Antibiotikaresistens utgör ett globalt hot

Att förbereda för nästa kris medan vi fortfarande befinner oss i en är lika svårt som det är nödvändigt.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 20/7. Det är lätt att fokusera så kraftigt på omedelbara problem att periferin blir osynlig. Eftersom vi nu upplever en pandemi, orsakad av det minst sagt ökända coronaviruset covid-19, är det naturligt att vår uppmärksamhet riktats mot just virussjukdomar.

Inte för att detta innebär ett tunnelseende i sig, forskarna arbetar redan med att försöka identifiera vilka andra virus som kan orsaka nästa pandemi.

Att detta dominerar nyhetsrapporteringen är helt naturligt, tyvärr utgör det inte det enda hot vi står inför.

I förra veckan rapporterades om ett utbrott av så kallad MRSA på äldreboendet Nya Solhaga i Falkenberg.

All smitta på äldreboende är naturligtvis allvarlig och MRSA kan också orsaka infektion, och i ovanliga fall till och med blodförgiftning; men du kan också bära den helt utan besvär och bakterien brukar försvinna av sig själv om du inte har sår eller eksem. Trots detta definieras MRSA enligt smittskyddslagen som en av de allmänfarliga sjukdomarna.

Detta beror på att MR i förkortningen står för Meticillinresistent, alltså motståndskraftig mot meticillin, en vanlig form av antibiotika.

MRSA går fortfarande att behandla, det finns helt enkelt andra sorters antibiotika den inte klarar, men att bakterier utvecklar motståndskraft är något som inte kan tas på för stort allvar.

Antibiotikaresistens är en av vår tids verkliga ödesfrågor, fullt i paritet med klimatförändringarna. En återgång till tiden innan penicillinet är svår att ens föreställa sig. Ändå finns det exempelvis redan nu tuberkulos som är resistenta mot flera sorters antibiotika så nära som i Ryssland och Baltikum. De behandlingar mot tuberkulos som stod till buds innan upptäckten av antibiotika inskränkte sig i princip till havsluft och vila, vid inrättningar som sanatoriet i Apelviken. Fortfarande bär Apelvikens kyrkogård ett tyst vittnesmål om vad en värd i tuberkulosens våld vill innebära.

Att bakterier blir resistenta är resultatet av en allt för oförsiktig och lättvindig användning av antibiotika. I Sverige ligger vi visserligen i framkant och är restriktiva med behandling. I flera andra länder kan du däremot fortfarande köpa antibiotika helt receptfritt.

Djuruppfödningen är ett annat riskområde, i många länder ges boskap slentrianbehandlingar med antibiotika i förebyggande syfte. Ett stramare internationellt regelverk är alltså en nödvändighet.

Redan penicillinets upptäckare, Sir Alexander Fleming, varnade för konsekvenserna av en ansvarslös användning. I sin Nobelföreläsning från 1945 kommenterar pristagaren att "tiden kan komma då penicillin kan köpas av vem som helst i affärerna" och att okunnigt användande kunde leda till resistens. 76 år senare förblir varningen allt för relevant.

Bakom varje kris lurar ofta en helt annan. Svårigheten blir att försöka vara beredd på allt samtidigt. Men försöka måste vi.