Mobilapplikationen Uber har vänt upp och ner på taximarknaden. Genom applikationen kan den som vill åka någonstans söka efter tillgängliga bilar och få pris direkt, i stället för att nervöst behöva betrakta en tickande taxameter. Alla betalningar sker med kort och efteråt recenserar kunden föraren i mobilapplikationen vilket påverkar möjligheten för föraren ifråga att få framtida körningar. I Sverige finns Uber än så länge i Stockholm och i Göteborg.
Uber är inte ett konventionellt taxibolag. Det är inte ens säkert att det är ett taxibolag, kanske är det en förmedlingstjänst som kopplar samman människor för utbyte. Kan ett system som bygger på ömsesidigt förtroende mellan brukare och den som kör verkligen fungera?
Än så länge fungerar det i allra högsta grad, och det okonventionella sättet upprör. Svenska taxiförbundet och Transportarbetarförbundet har menat att Uber inte är något annat än formaliserad svarttaxi.
I andra länder där Uber etablerat sig har det också lett till motstånd. I Frankrike har de mest uppseendeväckande och våldsamma protesterna ägt rum. Kritiken mot Uber bottnar självklart delvis i att den egna verksamheten utmanas av något smidigare.
Att köra taxi i Sverige är trots stora liberaliseringar präglat av viss byråkrati. Det krävs att den som kör har taxiförarlegitimation och att företaget som är ansvarigt har taxitillstånd. Uber har här kritiserats för att vissa som kör inte har taxilegitimation vilket lett till att det setts som att de konkurrerar med att ha sämre villkor för de som kör och sämre kvalitet på sina förare, vilket drabbar konsumenterna.
Man kan dock mena att Uber genom att ha förtroende som grund och med ett betygs- och recensionssystem ändå sorterar bort dåliga och oseriösa förare och garanterar hög kvalitet.
Kritiken handlar också om att Uber inte passar in i det system för transporter som finns. Agerar Uber i enlighet med regler, lagar, tillståndskrav och betalas skatt på korrekt sätt?
Det är en självklarhet att företag och verksamheter ska följa lagar och regler och betala skatt på korrekt sätt. Men om ny typ av verksamhet uppstår genom teknik- och samhällsutveckling, är det då den utvecklingen och tendensen som ska strypas eller lagarna som ska uppdateras för att bättre passa utvecklingen? Det kan tyckas självklart att det ska vara reglerna, men det är det inte.
Attityden att nya innovativa företag möts med att anklagas för att inte passa in i det rådande regelverket är knappast hållbar i ett utvecklande samhälle. Snarare borde nya idéer, entreprenörskap och innovation mötas med tilltro.
I juli tillsatte infrastrukturminister Anna Johansson en utredning som ska utreda taxiliknande samåkningsfunktioner och garantera ordning och reda i branschen.
Ministern säger att det inte är en utredning som siktar på Uber utan att just garantera en bransch med goda villkor, men samtidigt har tonen från infrastrukturministern varit hård gentemot Uber.
Infrastrukturministerns utredning är också problematisk rent lagstiftningsmässigt. Det finns krav på att lagstiftning ska vara så pass generell att den inte träffar enbart en viss typ av verksamhet. En ny reglering av taxiverksamhet är svår att utforma så att den inte framstår som en Lex Uber.
Att reglera bort Ubers möjligheter att existera på den svenska marknaden är också ett svek mot de konsumenter som i dag kan dra nytta av tjänsten. Ska infrastrukturministern agera för att värna dem som använder infrastrukturen eller för att skydda etablerade aktörer från konkurrens?
Det finns också något med Uber som är tankemässigt svindlande- att en ganska så simpel mobilapplikation kan sätta en hel bransch i gungning och skaka en minister så mycket att en utredning tillsätts. Hur kommer tekniken då att driva politiken framför sig i framtiden?
