Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

STOCKHOLM 20160415
Ett ensamt barn i en lekpark 
Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070 Bild: Jessica Gow/TT
STOCKHOLM 20160415 Ett ensamt barn i en lekpark Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070 Bild: Jessica Gow/TT

Malin Lernfelt: Anknytning är starkare än vad blod kan vara

Ibland lyckas den lilla människan med obändig vilja vinna emot fyrkantiga tjänstemän som fattar felaktiga beslut och vägrar erkänna att de begått misstag trots att bevisen för detta är otvetydiga. Det är vad som skett i "fallet Sofie". Tonårsflickan i Borlänge som vintern 2020 plötsligt rycktes upp från den familj där hon bott sedan hon var nyfödd, och som sedan dess skickats runt mellan familjehem och HVB-hem, får äntligen komma hem.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Onsdagen den 18 maj fattade Falu tingsrätt beslut om att flickan får adopteras av sina fosterföräldrar, mot de biologiska föräldrarnas vilja och mot socialtjänstens avrådan. Rätten såg ingen anledning att säga nej till att adoptionen går igenom eftersom Sofie i dag är nästan 15 år och inget hellre vill än att komma hem till dem hon ser som sin mamma och pappa. Dessutom är familjehemmet utrett och det finns inget som tyder på att flickan inte skulle må bäst av att bo där.

Domen i Falu tingsrätt är inte bara viktig för "Sofie" och den familj som nu får hem sitt älskade barn. Beslutet kommer troligtvis att bli vägledande för liknande rättsfall framöver och innebär därmed ett stort steg framåt för omhändertagna barns rätt att bli lyssnade på och tagna på allvar. Det innebär också att anknytning för första gången ges den tyngd som är rimlig i förhållande till DNA.

Att ett barn adopteras mot de biologiska föräldrarnas vilja har nästan aldrig skett i modern tid. Men det är dags att det ändras. Barn som tas om hand enligt LVU, lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga under de första åren i livet, och som sedan blir kvar i samma familjehem under flera år eftersom de biologiska föräldrarna saknar omvårdnadsförmåga, måste ges rätten att stanna. Allt för många barn lever i dag i limbo utan att kunna känna sig trygga. När som helst kan handläggare på kommunen till följd av konflikter mellan vuxna få för sig att vända upp och ned på barns liv. Biologiska föräldrar som misshandlar, missbrukar och som barnen knappt känner förväntar sig att deras avkomma ska leva i standby-läge tills de ordnat upp sin tillvaro. Det är inte humant.

"Sofies" kamp har även fått andra återverkningar. Den 29 april tillsatte regeringen en utredning för att se över barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter i enlighet med Barnkonventionen. Utredningen ska ligga till grund för framtida åtgärder på barnrättsområdet.

Fram till nu har omhändertagna barn varit så gott som rättslösa och helt i socialtjänstens och bioföräldrars händer. Men med hjälp av advokaten Ulla-Bella af Klercker, som tog sig an ärendet och drev överklagan mot omplaceringen med hänvisning till barnkonventionen ända upp i Högsta domstolen, sattes ljuset på svårigheterna för barn att i ett skarpt läge aktivera sina individuella rättigheter.

Under de dryga två år som gått sedan "Sofie" omplacerades har både kommunen och ett av HVB-hemmen kritiserats av Inspektionen för vård och omsorg för hur de agerat. Trots det vägrar nämndpolitikerna fortfarande att erkänna att man gjort fel. I framtiden kommer det dock förhoppningsvis att finnas bättre möjligheter för barn som behandlas som ägodelar eller låneböcker att ta strid för rätten till sina psykologiska föräldrar.