Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bengt Eliasson: "Allas rätt" måste verkligen gälla alla, inte bara flertalet

På måndag slutar alla utrop om när och var tågen går ifrån på perrongerna i Sverige. Det är för många och för rörigt tycker Trafikverket som berättar att man gjort resenärsstudier som visar att de flesta använder andra källor än just utropen. De används inte heller av personer med funktionsnedsättningar eftersom det finns bättre alternativ, enligt dem.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Men vad göra om jag inte kan se skyltningen, om jag inte kan läsa och förstå en skylt, inte riktigt förstår vad en tidsangivelse innebär eller om jag inte kan appar och smartphone? Att vissa tycker utrop är störande gör det inte rätt att utestänga andra. Utropen behövs och behöver vara kvar.

En annan inskränkning är den av den lagliga rätten till det som kallas ledsagning. Det är precis vad det låter som. En person som är ens ögon, öron och uppfattningsförmåga när man själv inte räcker till. För alla som har en intellektuell funktionsnedsättning och bor på gruppboende, alla som har en synnedsättning eller har nedsatt kognitiv förmåga är tillgången till en ledsagare en förutsättning för frihet och självständighet. Men kostnader, begränsningar och avslag på ansökningar gör att alla dessa inte får samma möjlighet som andra till hälsa och delaktighet, frihet och självbestämmande. Att bo på gruppboende innebär inte att man ska göra allt i grupp när personalen hinner, att vara synsvag innebär inte att man helst sitter hemma, att ha en kognitiv nedsättning innebär inte att man är asocial. Alla som behöver ska ha rätt till ledsagning.

Ordet alla är ett inkluderande ord. Ett ord som man känner ett stort VI i. ”Alla ska med” är en gammal (S)-slogan. Den utvecklades några år senare till ”Ett bättre Sverige. För alla.". I förra veckan ljöd ”Därför ska vi socialdemokrater också stå i första ledet när vi ser brister i välfärden.”-Magdalena Andersson. Det låter ju absolut seriöst och som det gäller alla.

Det är tragiskt att ordet Alla kommit att betyda ett välmående Flertal. Ord som begränsning, utestängning och åsidosättande av resten uttalas inte men det är det som genomförs. Systematiskt över hela landet. Det offentliga, staten och kommunerna, myndigheter och politik, genomför inskränkningar som leder till husarrest, ensamhet och kraftigt begränsad frihet. Många är inblandade men ytterst kan ingen annan anklagas för detta än regeringen. Det är dom som styr riket.

För att komma dit man vill och göra sådant som annars vore omöjligt kräver utrop på stationer eller att kommunen beviljar insatsen ledsagning enligt LSS som ger individen rätt till tillräckligt antal timmar, är avgiftsfri och möjliggör goda levnadsvillkor där valfriheten för den enskilde är i fokus.

För oss Liberaler betyder ordet Alla att när man talar om personer med funktionsnedsättning är det inte en homogen grupp som det är synd om, som står utanför, som ska tas om hand eller som kan ställas åt sidan. Funktionshinder är hinder i miljön man befinner sig i, individen är inget hinder.

Funktionshinderpolitik handlar om frihet och rättigheter, om självständighet och självbestämmande.