Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: 100 år av demokrati i Sverige är värt att fira

Ledare 27/1. För hundra år sen, den 26 januari 1921, slogs klubban i riksdagens bord för det andra och avgörande beslutet för att införa allmän och lika rösträtt för alla vuxna i Sverige.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

STOCKHOLM 20191114 Lotta Johnsson Fornarve, andre vice talman, Talman Andreas Norlén, Åsa Lindestam, förste vice talman och Kerstin Lundgren, tredje vice talman anländer till talmannens höstmiddag i riksdagshuset. Foto Karin Wesslén / TT kod 11940 Bild: Karin Wesslén/TT
STOCKHOLM 20191114 Lotta Johnsson Fornarve, andre vice talman, Talman Andreas Norlén, Åsa Lindestam, förste vice talman och Kerstin Lundgren, tredje vice talman anländer till talmannens höstmiddag i riksdagshuset. Foto Karin Wesslén / TT kod 11940 Bild: Karin Wesslén/TT

Vårt land var sent på att tillåta kvinnor att rösta; i till exempel Finland hade kvinnor både kunnat rösta och väljas in i riksdagen sedan 1906. Då kom 19 kvinnor in i riksdagen. I samband med det svenska valet 1921 kom fem kvinnor in i den svenska riksdagen, en i förstakammaren och fyra i andrakammaren. Ända in på 1970-talet var andelen kvinnor låg i riksdagen, men har därefter ökat stegvis.

Nu ligger andelen kvinnor i Sveriges riksdag på 47 procent och partigrupperna räknas som jämställda när de ligger på mellan 40 och 60 procent i könsfördelningen. Är det så att jämställdheten är vunnen om man räknar andelen män och kvinnor? Knappast, men för att uppnå full jämställdhet krävs det att man börjar i den änden. Det finns förstås kvinnor som inte är så intresserade av jämställdhet och det finns män som är mycket intresserade, så det handlar egentligen om individer. Men för att jämställdhet och mångfald ska få fullt genomslag måste man börja med att räkna antal.

Trots att Sverige är ett land där jämställdheten numera är ganska hög har vi ännu inte haft en kvinna som statsminister. Det är förstås inte det ultimata beviset på jämställdhet, men när ingen kvinna än så länge nått denna position är det snarare ett bevis på att det finns en del kvar att göra när det gäller jämställdhet. Centerpartiet är inne på sin tredje kvinna som partiledare, men när det gäller andelen kvinnor i riksdagsgruppen är den just nu under fyrtio procent. Det kan förstås svänga mellan valen, och beror på vem som toppar listan i respektive valkrets. Det viktigaste är att de stora partierna har en någotsånär jämn könsfördelning bland sina riksdagsledamöter och att riksdagen därmed är hyfsat jämställd.

Det finns enormt mycket kvar att göra inom olika områden för att uppnå full jämställdhet. Kommissionen för jämställda livsinkomster lämnade häromdagen sin första delrapport till jämställdhetsminister Åsa Lindhagen. Där har man kartlagt offentliga stödåtgärder till män respektive kvinnor. Man har bland annat undersökt vilka myndigheter som använder sig av så kallad nudging (knuffa någon i rätt riktning), vilket bara görs av Vinnova och Försäkringskassan. Detta intressanta arbetssätt som påverkar insikter om beteenden vill kommissionen förespråka som ett enkelt och effektivt sätt att bidra till ökad jämställdhet.

Jämställdhet och mångfald är en viktig del av en hållbar demokrati och det är därför vi måste fortsätta arbeta för full jämställdhet inom alla områden. Det finns helt klart mycket kvar att göra.