Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Elisabeth Falkhaven, riksdagsledamot MP: Överfiskningen måste få ett slut innan det är för sent

Om vi inte ska ödelägga våra hav måste det hållbara fisket främjas och det storskaliga regleras, skriver Elisabeth Falkhaven, riksdagsledamot (MP).

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Det går fort nu. Bilarna, klimatförändringarna och de politiska besluten går fortare än vad som är bra för livet. I ett läge med kriser som står på kö och behöver lösas, skenar även politiken ut över en brant. Det kan vara ett fritt fall ner mot en brun avgrund. Jag hoppas att det finns klokskap nog kvar som hejdar fallet på vägen ner och ger partierna med det gemensamt att vi står upp för demokratin, medmänsklighet och allas lika värde, en möjlighet att klättra upp igen och lösa kriserna tillsammans.

En kris vi måste avvärja är den som sker nu i våra hav där fiskbestånd efter fiskbestånd kraschar. Varningsklockorna för hur haven mår har ringt för döva öron länge nog nu. Vi måste sluta fiska upp strömming ur havens djup och utfodra laxar i Norge och minkar med. Strömmingen är oerhört viktig för hela livets väv i haven. Det vi gör nu är att titta på när några få fiskare tjänar stora pengar på att fiska upp den sista strömmingen, låter bli att agera när det kustnära fisket sakta men säkert går mot ruinens brant, den kustnära fiskförädlingsindustrin avvecklas i kustsamhällena och havens ekosystem kraschar.

Att det blivit så beror på ett systemfel som kan ändras med politiska beslut, istället för att som vi gör nu, ge fiskaren skulden. Systemet som styr fördelningen av fångst i Sverige idag styr fisket mot det storskaliga pelagiska fisket, industritrålarna. Om inte systemet förändras i grunden kommer det inte att finnas någon fisk kvar att fördela, något kustnära fiske kvar och heller ingen förädlingsindustri utefter våra kuster.

Så vad måste göras då?

Generellt måste mycket mer hänsyn tas till hur ekosystemen faktiskt fungerar, hur olika fiskarter interagerar och påverkar varandra – i utsjön och i kustmiljöerna. Det blir bara allt mer tydligt att det behövs en ekosystembaserad förvaltning och rådgivning.

Det system för fördelning av vem som får fiska upp vad ur haven måste utgå från hur ekosystemet i havet mår, den lokala ekonomin och den regionala utvecklingen.

Miljöpartiet föreslår därför att:

Ge HaV ett uppdrag att förutsättningslöst arbeta fram ett förslag på hur ett system för fördelning av kvoter skulle se ut där nedanstående parametrar ska var styrande:

Främja fiske för den lokala ekonomin i kustsamhällen, främja fiske för humankonsumtion i stället för andra ändamål, i linje med ambitionerna i livsmedelsstrategin, underlätta nytt tillträde till fiskarekåren och generationsbyten utan att detta ökar den samlade fiskeansträngningen, främja användning av skonsammare fiskemetoder, främja fiske som är förenlig med och bidrar till att uppnå målet om god miljöstatus för våra havsområden enligt havsmiljödirektivet.

Dispenser till större fartyg, industritrålare, att fiska nära kusterna måste upphöra. Flytta ut trålgränsen till 12 nautiska sjömil. Införa en ekosystembaserad förvaltning och rådgivning. Den neddragning av strömmingskvoten som ICES föreslår inför nästa period ska enbart belasta industrifisket.