Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
På Falkenbergs Matdagar fanns möjlighet att provsmaka de inomhusodlade fiskarna. Bild: Elsa Henriksdotter

Katarina Erlingson: Öka självförsörjningen av hållbara livsmedel

Ledare 21/3. Självförsörjningsgrad, vad är det egentligen och varför är det extra viktigt i kristider? Svenska bönder producerar hälften av den mat vi behöver.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Det kan vara sårbart när handeln i världen drabbas av hinder av olika skäl. Än så länge försäkrar myndigheterna att tillgången på mat ska fungera som vanligt, men när världen ser så osäker ut som den gör i dessa coronatider kan det vara dags att hitta nya lösningar på hur Sverige ska kunna producera mer av den mat vi behöver.

Finland kan försörja sitt land med livsmedel till 80 procent och den självförsörjningsgraden borde Sverige också kunna ha. Att uppnå 100 procent är inget självändamål om man ser en fördel med global handel och vill kunna äta apelsiner och bananer ibland.

Sverige producerar i princip allt socker, spannmål och morötter som vi behöver och där finns dessutom marginal för att exportera till andra länder. Ägg har vi nästan så många som vi behöver och tillgången på mjölk är godtagbar, 75 procent. När det gäller tomater finns det en stor potential för svenska odlare, där importerar vi 85 procent. Just när det gäller tomater blir det egendomligt eftersom de kräver massor med vatten och där är importen från Spanien, där torka ofta är ett problem, hög.

Vi skulle också kunna producera fler äpplen och potentialen för lammkött är även den stor. Lamm är dessutom ett klimatsmart kött och djuren är duktiga på att hålla landskapet öppet. I stället för att importera från Nya Zealand borde det finnas fler lammbönder att köpa ifrån.

Fisk är något som är nyttigt att äta och där vi importerar en mycket stor andel. Oftast odlad norsk lax som övergöder haven och där rester från antibiotika kan komma ut i vattnet. Det går att odla fisk inomhus i slutna system och det finns goda möjligheter att odla grönsaker i ett sammankopplat system, så kallad akvaponi.

I samband med att regeringen tog fram livsmedelsstrategin för några år sen avsattes pengar för att göra strategin till mer än vackra ord. Bland annat fick Jordbruksverket medel för att utveckla vattenbruket och därefter har medel tillkommit i landsbygdsprogrammet och i olika strukturfonder. Lokalt Ledd Utveckling Halland, LLU Halland, startade förra året ett projekt tillsammans med föreningen Refarm Linné. Projektet heter Mer fisk på land i Halland och går ut på att sprida kunskap kring hur man odlar fisk inomhus. Man har hunnit med några av aktiviteterna i år, men nu har corona-virusets framfart gjort att bland annat kökskurser har skjutits upp.

- Vi har nått omkring hundra personer hittills. Vi har haft fyra inspirationsträffar och vi bjöd på smakprover på Falkenbergs Matdagar i höstas, berättar projektledaren Kimberly Berglöf som är utbildad marinbiolog och verksamhetsledare för Refarm Linné.

Kimberly Berglöf säger att de flesta deltagarna varit lantbrukare som är intresserade av att starta en ny verksamhet som komplement till sina redan inarbetade. Hon har också märkt en skillnad från tidigare år, att det börjar bli en trend att odla fisk i liten skala enbart för familjens behov.

Refarm Linné har tidigare tagit fram en handbok i hur man odlar fisk inomhus och den har laddats ner tusentals gånger. Fördelarna med att odla fisk inomhus är man kan hålla koll på hur fiskarna mår och ge dem en lagom mängd foder. Användningen av antibiotika är obefintlig. Det är andra sorters fiskar än svenskar vanligtvis känner till, ofta clarias och tilapia som båda kommer från Afrika och gillar att ha det trångt och varmt, alltså passande inomhus.

Att man kan integrera systemen så att fiskens avföring kan göda grönsaker som i sin tur kompletterar fiskarnas foder är en extra bonus. Både tomater och bladgrönsaker kan odlas såhär, men de kräver speciella lampor för att växa. Ett hållbart och nytt sätt att framställa mat, dessutom produkter som Sverige är extremt importberoende av.

Enbart enstaka projekt kan inte driva fram en helt ny bransch utan det krävs stöd från myndigheter och politiker. Den lagstiftning som finns behöver moderniseras eftersom den bygger på gamla arbetssätt och reglerna går inte att använda på nytänkande produktion. En bonus är att odlingen går att anordna oberoende av plats. Det går lika bra med en gammal ladugård på landet som med en övergiven industrilokal i stan. En angelägen fråga för landsbygdsminister Jennie Nilsson att ta tag i, ju fortare desto bättre! Låt gärna LLU Halland berätta mer och visa vägen.