Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

STOCKHOLM 20101001 Med ljusmarschaller markerades på fredagen i Kungsträdgården i Stockholm att den åliga Rosa Bandet-kampanjen startar igen. Rosa Bandet är mot bröstcancer, en sjukdom som drabbar var nionde kvinna i landet.Foto: Pontus Lundahl / SCANPIX / kod 10050 Bild: PONTUS LUNDAHL / TT

Ännu ett skäl att knyta ett rosa band

Om vita rockar ger dig tunghäfta, stärk dig med en knytblus. Var påstridig för din rätt till vård.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Borta för alltid. Men ändå här för evigt. I en hyllad författares fall är det senare förstås tydligare än för de flesta olyckligt lottade medsystrar. Men varje människas spår – och det arv de efterlämnar – gör skillnad.

– Varför ska en kvinna som bor bara några mil från mig få bättre behandling och dyrare mediciner? Vem bestämmer vad mitt liv ska få kosta?

Det frågar en bröstcancerdrabbad halländska, i en granskning i tidningen Amelia. Intervjun blev hennes sista chans att peka på de ojämlikheter som finns i cancervården och som, i värsta fall, kan avgöra liv eller död.

Hade en annan vårdrutin i Halland gjort att tre barn sluppit växa upp utan sin mamma? Kanske. Ibland är en cancer så aggressiv att ingen behandling i världen kan bota sjukdomen. Men ibland kan väntetider och tveksamma rutiner spela en livsavgörande roll.

– Man ska inte släppa en kvinna vind för våg bara för att hon är färdigbehandlad, speciellt inte om man redan från början har en dålig prognos. Vi brukar ha sexmånaderskontroller, men många kommer till mig på ett extrabesök och vill ha röntgen, då får man vara liberal.

Med de orden sågar en onkologi-professor på Karolinska de rutiner som tillämpats i Halland. För någon "liberal" attityd till en orolig trebarnsmamma fanns inte här. Det var återbesök ett år efter operation som gällde. Under den tiden hade cancern hunnit sprida sig för mycket.

Vi vill gärna tro att vård ges efter behov, att människor har samma chanser oavsett var i landet de bor. Men så är alltså inte fallet.

– Väntetiderna i cancervården är fortfarande ett geografiskt lotteri. Vi ser alldeles för små resultat av de så kallade standardiserade vårdförlopp som har införts i regionerna för att minimera onödig väntan, sade Jan Zedenius, överläkare och medicinskt sakkunnig på Cancerfonden i samband med presentationen av årets rapport

Ett tydligt mål som satts upp är att 80 procent av alla bröstcancerpatienter skall få en operation inom 28 dagar. Enligt rapporten når Halland dit bara till 49 procent. I Kronoberg ligger motsvarande siffra på 97 procent.

Sådana skillnader är förvisso inte unika för bröstcancervården. Och på något annat vårdområde kan Halland ligga i topp. Men det tröstar ingen drabbad kvinna.

Cancervården har förvisso utvecklats enormt.

– Om man ska ha cancer, är det bröstcancer man ska ha. Det stora flertalet blir botade. Så var det inte för femtio år sedan, sade Sara Danius i sitt Vinterprat 2014 – där hon öppet berättade om sin sjukdom

Tyvärr ville inte det grymma ödet att hon skulle få tillhöra det flertal med "formidabla" överlevnadsprognoser. Men hon hade rätt i att omfattande forskning, avancerad medicin och skickliga läkare gör att cirka 80 procent överlever.

Det finns dock uppenbara skäl att göra mycket mer för att överbrygga de klyftor som finns mellan svenska regioner. Din chans att överleva skall inte behöva styras av var du bor eller hur påläst du själv är.

Så länge skillnaderna finns, skäms dock aldrig för att vara påstridig. Och skulle en nedärvd respekt för vita rockar hindra dig från att ställa rättmätiga krav – pröva att sätta på dig en knytblus.