Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Joakim Broman: Än är försvaret ett sorgebarn

Fortfarande framstår det som att Hultqvist har en överrock på finansdepartementet

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Försvarsberedningen, riksdagens gemensamma kommitté för säkerhets- och försvarspolitik, befann sig i slutskedet. I maj 2019 skulle deras rapport läggas fram, och partierna var överens om försvarets behov och inriktning för den kommande perioden.

Men så kom försvarsminister Peter Hultqvist (S) i mars – för ganska precis ett år sedan – plötsligt med ett papper. Där stod att rapporten skulle förhålla sig till särskilda krav på ekonomisk kontroll. De borgerliga partierna och SD protesterade. Vad var samsynen kring omvärldsläget och försvarets inriktning värd om man inte samtidigt var beredd att finansiera förmågan till den nivån?

Resultatet blev ett försvarsbråk som pågår fortfarande. Centerpartiet och Liberalerna använde visserligen förra året sitt inflytande på regeringen för att driva fram ökade anslag. Men dels var de nya pengarna inte värdesäkrade i relation till inflationen. Dels har försvaret redan tvingats använda medlen för att täppa till hål som funnits sedan det underfinansierade försvarsbeslutet 2015. I november meddelade Försvarsmakten att runt 60 miljarder saknas till 2030 om Försvarsberedningens förslag ska genomföras (SvD 26/11 -19).

De senaste årens nyvakna intresse för försvarsfrågorna har inneburit hopp om att utgiftsområdet inte längre skulle behöva beskrivas som ett politiskt sorgebarn. Det vill säga ett sådant som förses med målsättningar och styrning från politiskt håll utan att samtidigt få medel och resurser till att förverkliga målen.

En sådan utveckling ser dock ut att vara allt mer osannolikt. Istället för att återkalla Försvarsberedningen och diskutera förutsättningarna och prioriteringarna för det kommande decenniet har försvarsminister tillsatt en “analysgrupp” som han själv leder, och där prislappen för olika satsningar hållits hemlig (DN 19/2).

Under 2018 kampanjade Socialdemokraterna under parollen att man var “Sveriges mest försvarsvänliga parti”. Men när valrörelsen var över gick man direkt över till att underminera Försvarsberedningen med ekonomiska tvångströjor. Man höll emot kring extra medel och gav först med sig när C och L synade deras hand. Fortfarande framstår det som att Hultqvist har en överrock på finansdepartementet, och att det är reformutrymmet i stort som ska få diktera Försvarsmaktens förmåga, istället för omvärldsläget, behoven och de politiska målen. Det är dags att det får ett slut.