Det var tänkt att bli en klang- och jubelföreställning för socialdemokratiska SPD, valet i den tyska ministaten Saarland på söndagen. Detta till följd av den stora popularitet som partiets kanslerskandidat inför förbundsdagsvalet i höst, Martin Schultz, visat sig ha sedan han utsågs i januari. Men champagnen får fortsatt ligga på kylning. Någon seger blev det inte och frågan är om det ens blir någon i höst.
Många har uppfattat det som om Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, börjar nå sitt bäst före datum. Hon har suttit tre mandatperioder, 12 år, och det var för många en överraskning när hon förra året förklarade att hon tänkte kandidera till ännu en.
Den tyska politiken är inte helt lättbegriplig från svenska utgångspunkter. Man har ett för oss väldigt annorlunda valsystem där både person- och partiröster räknas, med både enmansvalkretsar och en helt proportionell fördelning av mandaten. Det finns också en hög spärr, fem procent, för att få plats i förbundsdagen. Något som för närvarande liberala FDP inte klarar. Men kanske märkligast av allt är att man i princip inte accepterar minoritetsregeringar. Så består den nuvarande regeringen under förbundskansler Merkel (CDU) även av socialdemokrater.
Detta gör att när man nu går till ”riksdagsval” i höst står huvudkampen mellan två regeringspartier. Av hur det sett ut hittills i opinionsundersökningarna var det därför ett genidrag av Socialdemokraterna att vända sig utanför både regering och förbundsdag när man skulle utse sin kanslerskandidat, Martin Schultz. Som tidigare talman i EU-parlamentet har han inte deltagit i de inrikespolitiska striderna och är därför helt obefläckad. Han har också, sedan han nu även blivit partiledare, avstått från att delta i några regeringsdiskussioner.
Detta har gjort att han har kunnat sätta sig över dagspolitiken och kunnat peka framåt. Inte särskilt specifikt och tydligt men med ett budskap om ”rättvisa” som många har appellerats av. Trodde man... För när han nu, inte direkt men indirekt, skulle möta väljarna i Saarland höll inte denna strategi. Även där samregerar SPD med CDU. Inför valet utmanade SPD den sittande koalitionen och avvisade inte samarbete med efterföljaren till DDR:s kommunistparti, Die Linke. Detta, tillsammans med Schultz egen brist på besked, anses vara det som avgjorde valet i Saarland. Koalitionen väntas därför bestå och CDU fortsatt inneha ledartröjan.
Vad detta betyder för förbundsdagsvalet återstår att se. De som trodde att valet i Saarland skulle bli inledningen på Merkels Golgata-vandring fram till valdagen 24 september har fått fel. Hon ser ibland lite trött ut. Hon har interna strider med sitt konservativa systerparti i Bayern. Dessutom svår konkurrens från flyktingfientliga Alternativ för Tyskland (AfD). Men söndagens valutgång ger energi och framtidstro. Och ännu är hon inte ute ur leken.
