Under senaste åren har kritiken tilltagit kring det fria skolvalet. Bortsett från att det handlar om kritik. Det går att visa på skolor med bra resultat. Och det är utmärkt. Men de andra skolorna, vad ska vi göra med de eleverna. De riskerar i så fall att hamna i ofrivilligt utanförskap. Vill vi skapa ett samhälle baserat på kunskapsklyftor, då är vi på god väg att lyckas. Den resan är redan påbörjad sedan länge. Ordet segregation är inte särskilt upplyftande, men vi måste ändå kunna enas kring att den svenska skolan har problem. Och dessa löser vi enbart tillsammans. Hur?
Genom att inte bara tillsätta politiska reformer, utan genom att få till en verklig förändring. Det behöver satsas på att skapa optimala förutsättningar för inlärning. Det måste vara högsta prioritet. Utan studiero – ingen kunskapsskola. Lika hög prioritet måste även skollagen ha. Det har den redan, om lagen följs. Skolor måste dock förstå att de inte kan frångå denna – undervisning ska vara anpassad efter varje elevs förutsättningar. Utmaningen ligger i att som lärare både kunna stimulera en högpresterande elev, och även ge en elev som ännu inte hittat rätt bland inlärningsmetoder, verktygen att lyckas. Det är skolans ansvar att se till att varje elev kan lyckas.
Det finns skolor som tidigare haft problem med sviktande resultat, och som ett försök att även nå mer skoltrötta elever, infört mer idrott. Den extra rörelsen eleverna fått, har resulterat i lugnare lektioner och bättre koncentrationsförmåga. Det visar på att det ibland är de enkla, kostnadseffektiva medlen, som även kan ge tydliga effekter. Det visar också hur lätt det är att underskatta människans behov av rörelse. Däremot räcker det inte med mer rörelse för att skapa en kunskapsnation. Det behövs även en skola och medborgare, som tar kunskap på största allvar.
Utbildning blev ingen fråga väljarna ansåg tillräckligt viktig att påverka politikerna att också ta med den in i valrörelsen. Det är förbaskat bedrövligt. Istället för att prata kunskap, handlade alldeles för mycket av valet om okunskap. Enbart detta ett bevis för att behovet av att bli en kunskapsnation – faktiskt också är enormt. Inte minst eftersom kunskap är en färskvara och ständigt behöver fyllas på med nya fakta. Sveriges fortsatta utveckling och ekonomiska tillväxt bygger på att vi är en stark kunskapsnation. Vår historia är baserad på en öppenhet för omvärlden, en öppenhet som även gör att ny kunskap kommer oss tillgodo. Lärarens uppgift, är att förmedla kunskap. Men bra lärare gör mer än så.
Dagens lärare måste kunna förklara, stimulera, visa på samband mellan olika skolämnen, och inte minst – engagera. Detta sker genom stöd från rektorer och övriga skolledare som står för skapandet av studiero. Utmaningen ligger därför i att nästa regering, och även riksdag, ger skolan rätt förutsättningar. Lyssnar på behoven, för att skolor också ska kunna lyckas att inte bara vara kunskapsförmedlare, utan även kunskapsskolor. Så skapar vi en kunskapsnation. Frågan är om vi vill.
