Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
FALUN 20150924 Fredrick Federley som föreslås väljas till 2:a vice ordförande för Centerpartiet. Centerparitet inleder idag sin partistämma i Falun. Foto: Pontus Lundahl / TT / kod 10050 Bild: Pontus Lundahl/TT

Vi måste våga prata om EU

Bristen på EU-perspektiv i samhällsdebatten gör det svårare för medborgare att förstå hur saker fungerar i EU

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

För några veckor sedan var det 25 år sedan Sverige röstade om att gå med i Europeiska unionen. Trots detta så är Bryssel fortfarande väldigt långt bort från Sverige. Jag tror i ärlighetens namn att Europa måste bli en viktigare del av den allmänna samhällsdebatten i Sverige.

Jag kan jämföra med valrörelsen nu i våras, där jag själv var en aktiv del. Många medier hade en tät EU-bevakning skulle kunna vara när den är som allra bäst. Europapolitiken rapporterades om, diskuterades och bevakades på alla nivåer. Lokalt såväl som regionalt, nationellt och på den övergripande Europanivån.

Resultatet var omedelbart positivt. Människor engagerade sig, ställde frågor och bildade sig en uppfattning om vilken väg de ville gå. Men tyvärr räcker det inte med ett tillfälligt uppsving i bevakningen vart femte år, när EU går till val. Med ett valdeltagande på bara 55 procent är det uppenbart att det är långt kvar innan alla medborgare känner att EU angår dem. Bristen på EU-perspektiv i samhällsdebatten gör det svårare för medborgare att förstå hur saker fungerar i EU.

Jag träffar många som tycker att EU-politiken är ointressant. Det är för tekniskt, för komplicerat eller bara grått och tråkigt. Och visst finns det en hel del exempel som spär på bilden av att Bryssel är en gråstruken stad och att politiken där är krånglig och byråkratisk. Men det är ett bara en sida av myntet.

Det skulle likväl kunna vara att ointresset beror på att man misslyckas med att bygga upp intressanta berättelser, eller att dessa inte får tillräckligt med utrymme.

Av just den anledningen tog jag, tillsammans med 14 av mina kollegor från totalt sex svenska partier, orda och bad om att riksdagen - eller någon annan på hemmaplan - borde hålla i debatter med EU-parlamentarikerna. Faktum är den debatt som riksdagen höll i onsdags för att hedra 25 år sedan EU-folkomröstningen var den första EU-debatten med partiledarna som ägt rum där.

Det är faktiskt ganska uppseendeväckande. Särskilt i dessa dagar, när EU spelar större roll, vore det klädsamt med en ökad plats för just EU-politik.

Jämfört med våra grannländer så upplevs EU klart längre bort i Sverige. I Danmark anordnas med jämna mellanrum formella debatter runt om i landet, som också tv-sänds, med de ledande danska EU-politikerna. Samma sak sker i Finland, där EU-politiken är en naturlig del av samhällsdebatten. Även antalet svenska Brysselkorrespondenter skiljer sig ganska märkbart gentemot våra grannländer.

Vi måste våga prata om Europa på hemmaplan. Det är inte ett tråkigt samtalsämne. Det är tvärtom avgörande för vår levande demokrati och för vår förståelse av verkligheten runt oss.