Nu brottas EU med konsekvenserna av Brexit, särskilt ekonomin och medlemsländernas avgifter. Svårt eftersom Storbritannien varit en av de största nettobetalarna. Inte minst Sverige driver stenhårt att avgifterna inte får ökas. Hellre då stora nedskärningar i EU:s budget. Men frågan är om det är rätt fokus just nu. Kanske borde vi snarare diskutera vad vi får för pengarna.
Faktum är att både vi och världen behöver ett starkt EU i denna kaotiska tid. Under det kalla kriget vande sig Europa, uppdelat mellan väst och öst, vid att bygga sin säkerhet på supermakternas stöd. Efter Sovjetunionens fall gick flera ”östländer” över till NATO. Donald Trumps presidentskap har dock väckt insikten om hur ostabilt och otryggt ett amerikanskt ledarskap kan vara. USA:s protektionistiska handelspolitik, sveket mot Parisavtalet om klimatet, den nyckfulla Koreapolitiken, konfliktpolitiken mot Iran och stödet till Netanyahus annekteringar i Palestina. Har sammantaget skapat en djup förtroendekris mellan Europa och USA.
Nu måste Europa ta på sig ledartröjan när det gäller global samverkan för fredlig och hållbar utveckling, och främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. EU-länderna måste tillsammans skapa en självständig utrikes- och säkerhetspolitik och tillräckliga muskler att möta ekonomiska och handelspolitiska påtryckningar.
Den militära kapaciteten är betydande om man mäter försvarsutgifter. De europeiska NATO-ländernas sammantagna försvarsutgifter är visserligen bara en tredjedel av USA:s, men något mer än Kinas och tre gånger så stora som Rysslands. Det kan finnas ett stort behov av omstruktureringar och förbättrad samordning och samverkan för att trygga Europas säkerhetspolitiska oberoende.
Det finns också stora inomeuropeiska utmaningar som kräver ett starkt EU-samarbete. Det mest iögonfallande är förstås migrationen. I stort sett allt återstår för att få till en bra migrationspolitik, där EU både lever upp till sitt globala ansvar och hittar hanterbara arbetsformer internt. Det är även viktigt att komma överens om därför att Europa egentligen behöver en betydande invandring av demografiska skäl. Men framsteg kan kräva en mer solidarisk finansiering genom EU.
Ett lika akut problem är omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling, inte minst för att möta klimathotet. EU är tillräckligt stort för att kunna göra en avgörande skillnad. En grön skatteväxling inom hela EU-området och en handelspolitik baserad på klimat- och miljöhänsyn skulle få ett avgörande globalt genomslag. Just nu ser det ut som om Kina gärna också vill ligga i täten i de här frågorna, och då lär USA bara ha att anpassa sig.
Så vi bör nog inte fixera oss vid att EU-samarbetet blir så billigt som möjligt. Det viktigaste är faktiskt att det blir så bra som möjligt.
