Urbaniseringsmyter

En ny rapport om urbaniseringen visar på de förenklade generaliseringar vi ofta gör av ”landsbygden” och varför dessa inte stämmer.

ANNONS
|

Krönikan 3/3. När professorn Kjell Nordström körde en ”inspirationsföreläsning” om glesbygden lyckades han få ett enormt mediegenomslag. Detta tack vare att han ville ”skaka om” som det brukar heta när folk slänger ur sig lite omotiverade provokationer, och kallade glesbygden för ”skräpyta”. Det spred sig vidare och så vips var en av höstens mesta mediestormar igång. För att vara ett förenklat och inte särskilt underbyggt uttalande fick det mängder av uppmärksamhet.

Det visar dock onekligen på att frågan om urbanisering är känslig i Sverige, vi har länge haft en retorik kring landsbygden som att den dels är enhetlig, dels är beroende av statliga stöd, dels inte ska kritiseras.

ANNONS

Kungliga vetenskapsakademin IVA släppte i torsdags en ny rapport om urbaniseringen i Sverige. ”Den urbana utvecklingens drivkrafter och konsekvenser”. Där granskar de kritiskt många av de uppfattningar vi har av ”landsbygden” i dag på ett förtjänstfullt sätt. Bland annat konstaterar de att iden om att ”urbanisering” innebär att landsbygden utarmas för att folk flyttar från landet in till städer är fel.

Städer växer framförallt för att vi lever längre, för att det föds många nya barn och på grund av invandring från andra länder. De visar också hur arbetslöshet inte är så sammankopplat med glesbygd som man kan tro, snarare har många områden som räknas som landsbygd, vilket kan vara enskilda hus och gårdar i Sörmland exempelvis, lägre arbetslöshet än många tätorter, vilket är alla orter med fler än 200 innevånare, som Flen och Katrineholm.

Mycket hänger på möjligheter att arbeta i växande sektorer, som tjänster, vilket i sin tur bygger på möjligheter att pendla och arbeta på distans. Eller för att vara konkret, familjer som bor i hus ute på landet och jobbar delvis på distans med ett professionellt tjänsteyrke i Stockholm har ofta bättre levnadsstandard än den som bor inne i Eskilstuna och förlorat sitt fabriksarbetarjobb.

ANNONS

Detta känns kanske inte jätteförvånande men är ändå viktig information för den fortsatta debatten, och även för diskussioner som rör planering av våra städer. Om vi exempelvis vet att välstånd skapas även i den landsbygd som ligger på rätt avstånd från växande arbetsmarknader bör vi underlätta för just rörelse mellan dem. Förutom frågor om möjligheten att konkurrera med exempelvis företagande i hela landet är detta värdefulla insikter. Det är korrekt att det finns viss utveckling som inte kommer gå att bromsa vad gäller sådant som vilka jobb de flesta kommer försörja sig på i framtiden, men det är inte samma sak som att all som har dessa måste leva exakt samma liv och bo på samma plats.

ANNONS