Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Ta kommandot om friskolefrågorna

På Centerpartiets nära stundande stämma ser friskolorna ut att hamna i hetluften. Från Skånedistriktet finns ett förslag på begränsningar av vinstuttag, som ungdomsförbundet uttryckt sig försiktigt positivt till (SvD 5/9). Det lär vara för kontroversiellt för att gå igenom, och partistyrelsen har sagt tydligt nej.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Men även mindre laddade frågor än vinst ska debatteras, och ser ut att mynna ut i en ny kurs för partiet. Att slopa kötid som urvalsgrund är en sådan. Att, även det i linje med Åstrandutredningen från i fjol (SOU 2020:28), ekonomiskt kompensera kommunala skolor för deras ansvar att alltid kunna ta emot kommunens elever är ett annat förslag uppe för debatt. Dessutom gick partiledaren Annie Lööf tillsammans med partiets skolpolitiske talesperson Fredrik Christensson nyligen ut med ett flertal förslag i liknande anda i en debattartikel (DN 7/9).

Välbehövd reformvård, går att hävda. Även väldigt lägligt, om partiet tänker sig fortsatt samarbete vänsterut även efter valet. Så länge varken Lööf eller Ulf Kristersson (M) tycks sugna på att omvärdera sin syn på SD är Centerpartiet fastbundet vid masten på det socialdemokratiska regeringsskeppet.

Seglatsen lär bli enklare om man är redo att åtminstone reformera friskolesystemet. Januariavtalet hindrade, till skolminister Anna Ekströms (S) öppet uttryckta förtret (Expressen 25/12 -19), regeringen att driva eller arbeta vidare på förslag om vinstbegränsning. Att lyckas bakbinda S så ännu en mandatperiod lär bli svårt. Särskilt när även Vänsterpartiet ska med.

Och även om de sistnämnda är djupa ideologiska motståndare till vinster i välfärden, är kompromiss kanske inte omöjligt. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (13/9) går Daniel Riazat, skolpolitisk talesperson för V, hårt ut mot att "lappa och laga i svenska skolsystemet”. Han vill istället se ett helt nytt system, fredat från marknadens logik. Bortom retoriken är det han rent konkret efterlyser dock inte vinstbegränsningar à la Reepalu-utredningen, utan att S lägger fram de "modigare" förslagen i Åstrandutredningen: sänkt skolpeng för friskolor, klasspeng istället för elevpeng, ett omarbetat skolvalssystem. Det vill säga inte milslångt från de förslag som C snart ska debattera. Och även om grunden för partiernas kritik, och ideologiska utgångspunkter i frågan, skiljer sig markant finns en delvis gemensam problemformulering.

Udden av den allmänna kritiken mot vinster i välfärden har allt mer kommit att riktas specifikt mot "marknadsskolan". Det verkar råda samsyn kring att problem med betygsinflation, extrema köer när barn ställs i kö redan på BB och oseriösa aktörer behöver lösas. Återstår att hitta hur.

Skolmarknaden är i grunden en kvasimarknad, där politikerna har makt över incitamenten och kan ändra dem om de leder fel. Problemen går att rätta till, utan att gå på vinsterna i sig. Och utan att äventyra valfriheten, som ger medborgarna egenmakt vilket i sig har ett egenvärde. Det är två insikter för C såväl som övriga borgerligheten att ha i bakhuvudet, för att ta kommando i frågan. Friskolesystemets framtid är för viktigt för att lämna till vänstern.