Malin Lernfelt: Språkkrav och tvåspråkighet behövs inom omsorgen

Få människor är så utsatta i vårt samhälle som de allra äldsta som när de blir sjuka och beroende av samhället för att få hjälp med allt ifrån såromläggning och toalettbesök till handling och städning.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Särskilt tufft är det för dem som inte har några anhöriga på nära håll, eller kanske inte några närstående alls. När man är gammal och sjuk kan det också av olika skäl bli svårare att göra sig förstådd, varför det är oerhört viktigt att de människor som arbetar inom vård- och omsorg har god språkförståelse och utan svårighet kan tolka vad det är omsorgstagaren vill få fram.

Tyvärr har många kommuner inte alltid tagit hänsyn till att god vård och omsorg är lika mycket kommunikation som praktiska yrkeskunskaper när de anställt personal på särskilda boenden för äldre eller inom hemtjänsten. Ibland av tvång, för att det varit så svårt att få tag på personal att man tvingats kompromissa - att erbjuda bättre villkor eller högre lön har uppenbarligen inte varit ett alternativ - att språkkunskaperna lagts åt sidan. Ibland eftersom det finns de, såväl politiker som tjänstemän, vilka tycker att arbete inom äldreomsorgen är en utmärkt integrationsverksamhet dit man kan skicka in människor som inte kan svenska lite hipp som happ utan att överhuvudtaget tänka på dem som drabbas - det vill säga de äldre.

ANNONS

Därför är det utmärkt att regeringen nu tillsätter en utredning om språkkrav för personal i äldreomsorgen med syftet att stärka patientsäkerheten och öka tryggheten. Utredaren ska bland annat analysera och föreslå vilken som är den lägsta kunskapsnivån i svenska språket som är acceptabel för undersköterskor och vårdbiträden inom äldreomsorgen samt om kraven mellan dessa yrkesgrupper bör skilja sig åt. Utredaren ska också kartlägga vilka konsekvenser ett eventuellt språkkrav får för personal- och kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen i såväl offentlig som privat regi.

Språkkravsutredningen bygger på en överenskommelse mellan regeringspartierna och SD. Men det finns i riksdagen en bred samstämmighet om att en förändring behövs. Strax innan valet meddelade även Socialdemokraterna i ett pressmeddelande att de vill införa krav på språkkunnighet inom äldreomsorgen:

“Språkkunskaperna inom äldreomsorgen är många gånger för dåliga och det leder till risker för de äldre. Därför vill Socialdemokraterna att det ställs krav på kunskaper i svenska för arbete inom äldreomsorgen, samtidigt som en möjlighet till språkutbildning ska erbjudas den som behöver det. Den som har hemtjänst eller bor på ett boende ska alltid kunna lita på att man förstår – och blir förstådd av – dem som arbetar med en” (25/8 -22).

Förhoppningsvis innebär detta att ett nytt regelverk kan vara på plats relativt snart. Ytterligare en aspekt som kommunerna bör arbeta med parallellt är att göra särskilda insatser för att rekrytera tvåspråkig personal. Att kunna korrekt svenska är självklart viktigast. Men i takt med att människor från stora invandrargrupper (till exempel finländare, italienare och människor från Balkan och Iran) som kom på 60-80-talet blir äldre och en del drabbas av demenssjukdom och tappar sin svenska behövs också personal som kan deras modersmål.

ANNONS

Alla människor som byggt det här landet förtjänar en värdig ålderdom. Oavsett var de är födda.

ANNONS