Den 18 september är det folkomröstning i Skottland om självständighet. Ska skottarna besluta att bryta sig loss från Det förenade kungariket efter mer än 300 års union med England?
Även om opinionsläget har jämnat ut sig jämfört med i våras har ”Better together”, kampanjorganisationen för fortsatt union, ett klart övertag i unionen. Opinionsläget ligger i de flesta mätningar på cirka 56 – 42 till nejsidans fördel.
Optimismen är ändå stor i Yes Scotland, som arbetar för att skottarna ska rösta ja till självständighet. Det finns fortfarande många osäkra väljare att övertyga, och framförallt är Labour-partiet splittrat och där finns mycket att hämta, tror kampanjmakarna.
Förra veckan hölls den första tv-sända valdebatten mellan de båda kampanjerna. Jasidan representerades av den skotske försteministern Alex Salmond och nejsidan av den förre finansministern (Labour) Alister Darling. Den debatten hade Jasidan behövt vinna, men det blev i bästa fall oavgjort. De flesta såg Darling som vinnare.
Den stora frågan i debatten, och en av huvudfrågorna i hela kampanjen, blev vilken valuta Skottland ska ha vid självständighet. Det brittiska pundet är också Skottlands, var Salmonds svar. Men eftersom de brittiska politikerna samfällt har sagt nej till det, blev den upprepade följdfrågan från Darling om vad som är Ja-sidans näst bästa lösning svår för Salmond. Han vägrade svara med något annat än att han vill ha den bästa lösningen. Frågan om euron är ett alternativ – ett självständigt Skottlands medlemskap i EU är en annan viktig fråga – förnekades bestämt.
Nejkampanjens viktigaste argument för fortsatt union är att det inte finns någon väg tillbaka, om skottarna röstar ja. Det finns alltid goda argument för att behålla något som trots allt fungerar väl. Osäkerheten i det nya – pundet, EU, ekonomin, pensionerna – skrämmer många väljare.
Jasidan satsar framförallt på att visa att ett litet land som Skottland (drygt fem miljoner invånare) kan klara sig bra. Jämförelser görs med de nordiska länderna och Schweiz, som alla hör till världens rikaste länder men inte är mycket större än Skottland.
Dessutom finns en stark önskan att bestämma mer själv. Ett stående skämt bland skottarna är att det finns fler pandor i Skottland än konservativa parlamentsledamöter. Regerande Tories har bara en ledamot i det brittiska parlamentet från Skottland. Därför ser inte skottarna den brittiska regeringen som sin.
Skottland har av tradition röstat mer vänster än britterna som helhet, och Ja-sidan bedriver sin kampanj med tydlig vänsterprofil med jämlikhet och nej till privatiserad vård som viktiga krav. Det kan öka möjligheterna att locka tveksamma Labourväljare.
Båda kampanjorganisationerna koncentrerar sig också på att höja valdeltagandet. Förhoppningarna är närmare 80 procent. Normalt röstar inte mycket mer än 50 procent i parlamentsvalet – ännu färre i lokalvalen.
Med ett högt valdeltagande blir resultatet legitimt och respekteras förhoppningsvis av alla. Om det blir nej, som opinionsmätningarna pekar på, behöver det gälla framöver så inte nya krav på folkomröstningar reses snart. Blir det ja återstår förhandlingar med den brittiska regeringen – förhoppningsvis i god anda.
Yngve Sunesson
