Förra året gjorde Varbergs kommun besparingar på skolbiblioteken, vilket innebar att skolbibliotekarierna försvann. Biblioteken skulle finnas kvar, men eleverna får nu nöja sig att få hjälp av sina lärare.
Jag kommer själv ihåg doften i det lilla, lilla skolbiblioteket som fanns i den lilla landsbygdsskolan. Trots att det bara fanns ett trettiotal elever på hela skolan där de äldsta gick i sexan, fanns det möjlighet att läsa om eländet i Victor Hugos Samhällets olycksbarn eller om Greven av Montecristo av Alexandre Dumas. Jag har älskat bokstäver sen jag lärde mig läsa som femåring och slukade i princip hela biblioteket. Någon skolbibliotekarie fanns inte då, men skulle behövts för att fler än självlärda som jag skulle kunna upptäcka läsandet.
När barn läser böcker mindre än någonsin behöver man satsa på skolbiblioteken i stället för tvärtom. Kanske kan man försöka sig på nytänkande för att göra det så kostnadseffektivt som möjligt. Det kan kanske finnas en skolbiblioteksbuss för hela kommunen, som alternerar mellan de olika skolorna. Det finns på flera håll i landet.
Fridolin tog fasta på 1946 års Skolkommission när han presenterade sin utredning: ”Biblioteket bör vara skolans hjärtpunkt.” Läsning har alltid varit viktig, men frågan är om det inte är viktigare än någonsin att väcka läslusten hos barnen. Utredningen säger att ”skolbibliotekets syfte ska vara att främja elevernas läsande och medie- och informationskunnighet.” Särskilt det sistnämnda är nog så viktigt i en digital värld som sprider extremt mycket information och ofta felaktig sådan. Att lära sig att navigera bland all denna information är livsviktigt för de unga att lära sig.
Utredningen lyfter också fram betydelsen av att ha en skolbibliotekarie på plats. En aldrig så duktig lärare kan inte ersätta en person som har särskild utbildning kring bibliotek och information, men det verkar finnas en utbredd missuppfattning kring detta. Bokens värde kan bara höjas om bibliotekariens också gör det.
