Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sabuni har viljan, har Liberalerna det?

Nyamko Sabuni är nu Liberalernas partiledare, vad nu?

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Så blev Nyamko Sabuni vald till partiledare för Liberalerna. Efter en kampanj som växlat mellan att betona likheter till att belysa skillnader var nu tonerna tillbaka i ljudande samklang och Sabuni poängterade den gemensamma vision som binder samman partiet. Hon prisade sina forna motkandidater och alla de partiledare hon själv upplevt, från Bengt Westerberg till Jan Björklund.

I sitt tal poängterade hon också processen och hymlade inte med att hon menar att den ger henne ny typ av legitimitet. Ärligt konstaterar hon att många av de församlade hellre hade velat se en annan partiledare och hoppades att hon skulle kunna förtjäna deras förtroende och manade dem att sluta upp bakom henne.

Den krassa verkligheten är nog att det till stor del kommer an på resultaten av kommande opinionsmätningar och framför allt valresultatet 2022. Goda opinionssiffror tenderar att övertyga även hårdföra kritiker. Popularitet föder popularitet.

Valet var också något som Sabuni redan blickade fram mot. Hon talade om vikten att upprätthålla goda relationer med de forna allianspartierna men också se vad Stefan Löven levererade. ”Låt oss återkomma vid valet” var hennes bud, riktat kanske främst både till interna kritiker som räds besluten och till ivriga journalister som redan skisserar spelplanen inför nästa val.

Att se hur statsministern behandlade januariöverenskommelsen var också en av Sabunis poänger. Avtal är till för att hållas och liberalerna kommer inte att bryta ett ingånget avtal; med den väsentliga brasklappen, så länge inte Stefan löven gör det.

Det hon avslöjade om upplägget inför nästa val var en förtäckt kritik av hur föregående partiledning hanterat det senaste. Löftet att inte upprepa misstaget ”att inta positioner som vi inte kan leverera på” får betraktas som en sund, realpolitisk självklarhet.

Den berömda sprickan i partiet är alltjämt där och om partiledarkampanjen inte lyckats överbrygga den så har den erbjudit en myriad förklaringar om vad den handlar om. Allt tal om falanger, intressanta ideologiska beteckningar och kandidaternas personlighetstyper har bara tjänat till att fördunkla att det i själva verket handlar om höger eller vänster. Sabuni var högeralternativet, Ullenhag vänsteralternativet och deras respektive sympatisörer lutar åt respektive håll. Svårare än så är det inte.

Sabuni menar att det är hennes tro att finns viljan så finns lösningarna. Det ligger en del i det. Med Nyamko Sabuni som partiledare är liberalerna ett litet steg närmare att just komma underfund med vad de verkligen vill.