Gården där jag är född har varit i familjens ägo i många generationer. Mina förfäder som byggde upp gården flyttade inte så långt, de höll sig i gränstrakterna mellan Halland och Småland. Med tanke på klimatet och jordmånen var det inte så fett, men man klarade sig på jorden och skogen. I dessa trakter gick gränsen mellan Sverige och Danmark, så nog hade mina förfäder känning av krig och ofärd men de hade små möjligheter att fly någonstans.
Sverige har haft fred i flera hundra år, något vi ska vara oerhört tacksamma över. Men det verkar ha gjort oss oförstående inför de problem och katastrofer som människor drabbas av när det gäller krig. Många av oss verkar ha glömt att vi borde gå i någon annans skor för att förstå hur de har det. I stället ser många med misstänksamhet på de människor som kommer till vårt land, i behov av trygghet och lugn.
Någonstans längs vägen har vi tappat vår medmänsklighet och inlevelseförmåga. Hur kan vi annars förklara att vi har en regering med ett stödparti som hela tiden vill sända ut signaler till andra att de inte är välkomna och att de som inte är "ursvenskar" riskerar att skickas ut? Nu vill regeringen och SD skärpa kraven för att bli medborgare. De permanenta uppehållstillstånden har redan omvandlats till tillfälliga, så det är väl logiskt för regeringen att fortsätta nedmonteringen av människors lika rätt och värde.
För det är uppenbart att alla människor i Sverige inte längre har samma rätt och värde, att likheten inför lagen inte längre gäller. Jag kan fortsätta känna mig trygg, med de djupa bonderötter jag har, men alla de som kommit till Sverige och som vill stanna kan inte känna sig trygga.
Enligt Tidöavtalet vill regeringen och Sverigedemokraterna skärpa kraven för att bli medborgare i Sverige och man har gett direktiv till en utredning. Det ska gå längre tid innan man kan få bli medborgare och det ska ställas krav på egenförsörjning. Utredningen ska titta på "skärpta krav på hederlig vandel" - vad är det egentligen? Det låter mer än godtyckligt. En lojalitetsförklaring ligger också på högerregeringens önskelista för den perfekta medborgaren. Flera av förslagen ger rysningar om man som svensk klarar av att sätta sig in i en annans situation. Men det värsta förslaget är att Tidölaget vill kunna återkalla medborgarskapet. Det gäller förstås inte mig med djupa rötter, tanken känns absurd, men den blir långt ifrån absurd för någon som inte känner sig säker på att få vara en godkänd medborgare. Det blir godtyckligt och långt ifrån rättssäkert.
Vi "riktiga" svenskar - för det är väl så regeringen vill att vi ska se på oss själva - behöver inte vara rädda. Men det är så här man skapar otrygghet och rädsla i ett land som tidigare hyllat rättssäkerhet och likhet inför lagen. Vi är nu långt ute på ett sluttande plan.
