Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Annika Karlbom
Bild: Annika Karlbom

Katarina Erlingson: Romantikhotell visar att behoven är desamma

Äldre människor är som yngre, fast med mer erfarenhet. Om någon har betvivlat det kan man studera Hotell Romantik som SVT sänder linjärt på söndagskvällar. Där träffas 14 män och 14 kvinnor, alla över 65 år, på ett hotell i Alperna och söker efter kärleken.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Programmet är varmt, men ibland behöver man plocka fram skämskudden, precis som när man ser vilken dokusåpa som helst med yngre deltagare. Alla beter sig inte med värdighet när man är äldre, och varför skulle de?

Några beter sig försiktigt efter att deras mångåriga partner har dött för några år sen - knappast konstigt när man ska försöka hitta kärleken igen. Flera av deltagarna är uppmuntrade av sina barn att söka kärleken, vilket ändå är befriande. Alltför ofta hör man annars om barn som även i vuxen ålder behandlar sina föräldrar som enbart föräldrar och inte som människor med alla former av behov. Andra deltagare på kärlekshotellet är lika våghalsiga som vilken 25-åring som helst och skulle inte dra sig för ett "one-night-stand". Hoppas att även yngre ser på programmet och blir av med en och annan fördom. De yngre och populära programledarna kan förhoppningsvis bidra till det.

Kärlek, vänskap och andra sociala kontakter är ett behov som de allra flesta människor har. Det slutar inte när man passerat pensionsåldern, snarare kanske det blir ännu viktigare då. Man kan bli kär även som sjuttioåring, vilket en del yngre ibland verkar betvivla.

Att träffa andra människor och vara en del av ett sammanhang även efter att man lämnat arbetslivet är nödvändigt för att må bra, även om inte alla människor lider av att vara ensamma.

I Sverige har ensamhet tydligen blivit stigmatiserat. I en undersökning har forskare vid Linköpings universitet konstaterat att det är fler äldre i södra Europa som säger sig vara ensamma än vad det är i Sverige, trots att vi här har betydligt fler ensamhushåll. Svenskarna medger dock att de mår dåligt av att ha få meningsfulla relationer, något som egentligen är samma sak.

Många äldre i Sverige duckar alltså för att säga att de känner sig ensamma, vilket är intressant i sig. Här kan frivilligorganisationerna göra mycket nytta för att motverka ensamheten. Och bostadsbolagen borde uppmuntra generationsboenden mycket mer. Ett exempel är Helsingborg där äldre och unga invandrare bor grannar och där det i kontraktet står att man ska umgås med grannarna minst två timmar i veckan. En underbar idé för att motverka ensamhet hos både yngre och äldre.