Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: FREDRIK-BENGTSSON
Bild: FREDRIK-BENGTSSON

Joakim Broman: Regeringen och Damberg är ständigt på efterkälken

Påskhelgens våldsamma kravaller på flera håll i landet utgjorde knappast någon bekväm fond för finansminister Mikael Damberg (S) när han presenterade regeringens vårbudget på tisdagsmorgonen (19/4). När sådana allvarliga händelser inträffar brukar politiker snabbt vilja signalera handlingskraft genom nya resurser och åtgärder.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Men Damberg hade inga pengar att sätta sprätt på som skulle visa att regeringen "vänder på varje sten” för att stoppa brottsligheten, som regeringens ministrar tidigare har uttryckt det. Det var ju satsningen på försvaret – 6,7 miljarder mer än i höstbudgeten – som skulle få uppmärksamhet, så här i krigstider. Nu riskerar det snarast att bli lite pinsamt att rättsväsendet bara får 28 miljoner mer, utöver de tillskott som fanns i höstens budget.

Känslan av att vårbudgeten nu helt missar målet är dock typisk för de socialdemokratiska regeringarna sedan 2014. I den mån man försöker hantera samhällsproblem gör man det ofta sent och praktiskt taget alltid med idén om att skicka pengar i rätt riktning och hoppas att det löser sig. Så också i 2022 års vårbudget. Senfärdiga företagsstöd under coronapandemin hoppas man lösa med bidrag för höjda sjuklönekostnader. Svårigheter för svenska bönder leder till ett nytt jordbruksstöd.

Att energipriserna skjutit i höjden är inte bara regeringens fel, utan beror till viss del på kriget i Ukraina. Men finansministerns lösning är att ge villa- och bilägare bidrag på åtskilliga tusenlappar, samtidigt som folk i lägenhet och utan bil blir helt utan. Att tusenlappen till bilägare delas ut i augusti, några veckor innan valet, skulle kunna få den mest skamlöse populist att rodna. Damberg darrar inte på manschetten.

Regeringen tycks mån om att signalera handlingskraft men saknar förmågan att förutse problemen. Istället hamnar man ständigt på efterkälken med skattebetalarnas sedelbunt i högsta hugg. Det svenska elsystemet hade stora problem redan innan kriget i Ukraina, till följd av den förda energipolitiken. Socialdemokraterna avfärdar oppositionens förslag mot gängbrottsligheten, tills en ny skjutning tvingar ut justitieminister Morgan Johansson (S) på banan för att torgföra det som nyss var "oansvarig politik". Regeringen satsade åtskilliga miljarder på vården även innan pandemin, utan att få någon som helst utdelning i kortare köer.

Säkert gräver Mikael Damberg redan i skattebetalarnas fickor för att hitta nya pengar till polisen. Men det som behövs mer än enskilda tillskott är en långsiktig förmåga att förstå och lösa problem. Ministrar som förstår att det inte är ett bidrag till som gör skillnad för landets jordbrukare utan de grundläggande villkoren och regleringarna som drivit ned lönsamheten under decennier. En regering som kan reglera elmarknaden utifrån vilka behov som finns och kommer finnas, istället för utifrån ideologiska idéer om vilka kraftslag som ska dominera. Ett socialdepartement som kan förbättra vårdsystemets funktion, istället för att bara spendera mer pengar.

Vårbudgeten var ytterligare en illustration av att regeringen saknar dessa förmågor. Och det kommer inte att ändras även om finansministern hittar mer av skattebetalarnas pengar att sätta sprätt på.