Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Personvalet stuvar om

Motiven för att införandet av personvalsmöjligheten för två decennier sedan, att öka väljarnas möjlighet att påverka vilka som blir valda, verkar tillslut få genomslag.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

De svenska valen är i grunden val mellan partier. Det är partierna som avgör vilka kandidater som får kandidera för partiet. Det är till och med så att partiet kan bestämma att de hellre har en tom plats i en beslutande församling än att en person som inte partiet godkänt kommer in.

Sedan 20 år är det dock möjligt för väljarna att stuva om i listan på föreslagna kandidater. De kan med ett kryss markera att en specifik kandidat får deras röst. Om fler än fem procent av de som röstar på partiet i den valkretsen kryssar för ett namn är det den som i första hand blir vald.

Personvalet har inte blivit någon väldigt stor succé. De allra flesta väljare avstår från att kryssa för något namn. Men personkryssen är långtifrån obetydliga. Det var till exempel genom personkryss som den förre landsbygdsministern Eskil Erlandsson fick behålla sin riksdagsplats. Centerpartiet i Kronoberg hade placerat Erlandsson på fjärde plats, men väljarna ville annorlunda. När personkryssen var räknade hade drygt 16 procent av centerväljarna i Kronoberg kryssat för Eskil Erlandsson – ingen av de andra kandidaterna kom över fem procent.

I Centerpartiet finns ett mer grundläggande exempel på att personröstningen har effekt. Annie Lööf, som då hette Johansson, kryssade sig in som ledamot i Sveriges riksdag 2006. Utan möjlighet till personval hade hon inte blivit vald och det är otroligt att hon fem år senare hade kunnat bli Centerpartiets partiledare.

Grunden för att man blir personvald är att man är känd. Det är därför som partiledarna i regel blir personvalda. Eftersom partiledarna ibland står på flera listor kan det ibland bli en intressant väntan på att se i vilken valkrets som mandatet faller ut, det vill säga i vilken valkrets som andelen kryss blir högst. De flesta övriga som lyckas kryssa sig in är personer som är kända lokalt i valkretsen och som har aktiva nätverk som är beredda att ge sitt stöd. Det är till exempel ofta lätt att se att enskilda kandidater har starkast stöd för sin kandidatur i de områden där de själva bor.

Ett tydligt exempel där detta gett resultat i riksdagsvalet är Miljöpartiets Leila Ali Elmi från Göteborg som kryssade sig in i riksdagen trots att hon stod först på plats 21 på listan. Med över 1600 röster lyckades hon få drygt sex procent av miljöpartisternas kryss i valkretsen och blev därmed en av två ledamöter för Miljöpartiet från Göteborg. Det visar att man som en tydlig lokal företrädare kan få ett starkt stöd, till och med så starkt att det leder till ett mandat som personvald ledamot. Precis det som var ett av motiven för att införandet av personvalsmöjligheten för två decennier sedan, att öka väljarnas möjlighet att påverka vilka som blir valda.