Den grova gängkriminaliteten ökar i Sverige. Bara mellan januari och juli skedde 182 skjutningar, varav 25 hade dödlig utgång. Samtidigt har det blivit vanligare bland kriminella att utföra olika typer av sprängningar. Det utförs 120 sprängningar i halvåret – en sprängning knappt varannan dag. Det är en 45-procentig ökning jämfört med motsvarande period 2018. Det är hisnande statistik som bör få att oss att tänka om och tänka nytt om gamla sanningar.
De kriminella har alltför länge lyckats växa sig starka genom värvning från ungdomar i utsatta miljöer. Unga är dels ett enkelt mål för lättvindig påverkan från äldre kriminella, såväl som att det finns juridiska fördelar i att låta de yngre gängmedlemmarna ta på sig de tyngsta uppdragen, ty straffen då blir lägre.
I dag tillämpas straffrabatt för kriminellt dömda ungdomar som är yngre än 21 år. Syftet med ungdomsrabatten är att i högsta möjliga mån hålla ungdomar borta från fängelser. Om fängelse är det enda möjliga utfallet ska ungdomsrabatten se till att vistelsen blir kortvarig. Det är goda intentioner att försöka hålla ungdomar borta från fängelser där de annars kan riskera att cementeras in i den kriminella livsstilen. Dagens situation leder däremot till syftets motsats.
De kriminella gängen verkar till synes utnyttja straffrabatten för egen vinning. De yngre medlemmarna får i uppdrag att mörda en rival, medan de äldre slipper en rättspåföljd som för en vuxen skulle leda till livstids fängelse. I en dom från 1996 dömdes exempelvis en 16-åring för mord, men fick bara fyra års fängelse (NJA 1996 s. 509). Generellt får 16-åringar en 65- till 75-procentig straffnedsättning jämfört med vad en 21-årig gärningsman hade fått för samma brott.
Rent hypotetiskt kan gängen lagom till 20-årsdagen välkomna tillbaka sin nu erfarna medlem. Efter mord och fängelsestraff tilldelas troligen medlemmen en hög status i gängmiljöerna. Gängen kan således både maximera det grova våldet, utan att tumma på medlemsåterväxten.
Utnyttjandet av straffrabatten är ett svidande faktum som utmanar rättssamhällets rehabiliteringsambitioner. Rehabilitering är en viktig funktion som ska finnas till för alla som vill ha det, men automatisk strafflindring bör inte ske utan motprestation. Bara för att du är 16 eller 20 år bör du inte per automatik få ett lägre straff än en 21-åring, i alla fall inte för grova brott.
I stället borde straffrabatten reformeras, att ges vid gott uppförande och uppvisad villighet till rehabilitering under straffets avtjänande. Det är först då som vi kan ge unga människor en chans att göra rätt för sig – utan att spela de kriminella gängen i händerna. Gamla sanningar måste omprövas i ljuset av en ny verklighet. En omprövning av straffrabatten är nödvändig för att motverka fortsatt blodig våldseskalering.
