Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Axel Storckenfeldt

Helena Antoni: Någon måste ta ansvar när regeringen inte gör det

En försumbar del av demokratins väljare verkar nu driva Socialdemokraterna framför sig,

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Nu har vi kört över regeringen, igen. Vilket är nödvändigt när den sittande regeringen tappar bollen så ofta som de gör. Den här gången handlade det om att stärka välfärden och att stoppa det enormt slösaktiga förslag som var friåret. Pengarna räcker helt enkelt inte till. Boven i dramat är dels ett demografi- och integrationsproblem, men även regeringens ansvarslösa jobbpolitik. Samtidigt som Sverige har EU:s lägsta tillväxt, kommuner som går på knäna och en ökande arbetslöshet vill regeringen lägga pengarna på ett friår. Ett år där man ska få ledigt från jobbet på skattebetalarnas bekostnad för att ”finna sig själv”.

I veckan satte en lite udda konstellation stopp för det. Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet valde istället att driva igenom 7,5 miljarder kronor till Sveriges välfärd. Vård, skola och omsorg får mer pengar från den bit av budgeten som annars hade gått till bland annat friår.

Det är inte första gången som regeringen Löfven föreslår något så ansvarslöst. Eftersom jag är moderat så är det kanske inte så överraskande att jag inte gillar sossarnas politik. Men vanligtvis brukar jag känna en viss nivå av förståelse och respekt för de förslag som en socialdemokratisk regering lägger fram. Inte den här dock.

Friåret är absolut inte något typiskt socialdemokratiskt. Det är något som funnits förr men som sågats gång på gång av såväl arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv och SKR som fackförbunden Saco, TCO och LO. Friåret är ett gammalt miljöpartistiskt favoritförslag som de äntligen fick chans att ta tillbaka när de, tillsammans med S, L och C, sydde ihop det lapptäcke som är 73-punktsprogrammet. En försumbar del av demokratins väljare verkar nu driva Socialdemokraterna framför sig, vilket märks tydligt på den bristfälliga politiken. Jag har väldigt svårt att tro att sossarna för egen del skulle tycka att populistiska och ansvarslösa förslag som höghastighetståg, plastskatt och friår är bra för Sverige. Det är ytterst beklagligt att Socialdemokraternas strävan efter makten så ofta får gå före Sveriges bästa.

Det sägs att när Anders Borg var finansminister låg det samhällsekonomiska kalkyler på hans nattduksbord. Det sägs att han läste varenda en och att inga projekt, oavsett hur stora eller små, fick finansiering utan acceptabla beräkningar. På den tiden var det viktigt för finansministern att de enorma satsningar som gjordes på t.ex. infrastruktur var samhällsekonomiskt försvarbara vilket idag endast är ett minne blott då förslag som friår, höghastighetståg och plastpåseskatt på allvar läggs fram som regeringspolitik. För många gånger har det nu uppmärksammats att regeringen lagt fram förslag utan att ens analysera effekterna av dem.

Det må vara en underlig konstellation som nu har gått ihop för att stoppa friåret och istället satsa på välfärden. Men någon måste faktisk ta ansvar för Sverige. Om det är någonting som den här regeringen har lärt oss så är det att i MP’s Sverige kan vad som helst hända.