När makten är överordnad ideologin

Är Moderaterna verkligen så lockad att ta väljare av SD att man är beredd att offra alla andra?

ANNONS
|

Krönikan 20/3. Moderaternas gruppledare på Gotland, Simon Härenstam, har från början varit tydlig med sin inställning till att Moderaterna öppnat dörren till Sverigedemokraterna. Han gillade det inte.

I veckan deklarerade han att han efter moget övervägande väljer att lämna partiet, en nyhet som fick genomslag i hela landet. ”Jag vill inte företräda ett parti som vill bilda regering med stöd av SD och jag kommer aldrig ändra mig på den punkten” var hans motivering.

Det finns nog ingen som tycker exakt samma som allt som ryms i ett partiprogram. Vissa oenigheter kan man tugga i sig utan att lämna sitt parti. Men detta handlar om något annat, något som rör själva grunden i ens politiska engagemang. Det går inte att komma förbi en sådan värderingskonflikt utan att ta ställning.

ANNONS

Tyvärr har vi sedan en tid sett en trend där politiker är så ängsliga att de inte vågar göra annat än upprepa sina ”talepunkter” intill parodins gräns. Rädda för att annars säga något som tas ur sitt sammanhang och sprids vilt i sociala medier där de framställs som obegåvade. Därför är det uppfriskande med politiker (eller människor i största allmänhet) som är så trygga i sig själva att de agerar utifrån sin övertygelse. Tar konsekvenser, står för något.

Gällande själva sakfrågan frågar sig nog många hur Moderaterna landade i sitt beslut att så totalt svänga av från den väg Fredrik Reinfeldt valde och som ledde partiet till rekordnivåer. Med Anna Kinberg Batra (AKB) som partiledare har man gjort helt om och partiet rasar i opinionen.

Är man verkligen så lockad att ta väljare av Sverigedemokraterna att man är beredd att offra alla andra?

Fokuseringen kring SD i svensk politik är djupt osund och kanske kan vi hoppas att alla nu lärt sig denna läxa av Moderaternas (hittills) misslyckade strategi. Självklart måste alla partier reflektera över vad det är som gör att så många människor anser att Sverige bäst styrs av SD.

ANNONS

Här behöver övriga partier på ett trovärdigt sätt visa att det finns andra lösningar på de problem som många upplever på nära håll i sin vardag. Men samtidigt förklara det uppenbara: att SD:s lösningar inte löser några problem utan skapar fler.

Förespråkarna för AKB:s linje menar att partiets mål måste vara att göra allt för att genomföra sin politik. Här bör alla medel tillåtas, man bör söka stöd för sin politik där man kan få det. En förutsättning för att genomföra sin politik är dock att någon röstar på en så taktiken verkar kontraproduktiv. Det sägs också att man inte kommer att samarbeta med SD utan bara ta deras stöd där det finns.

Som om man inte hört något av SD:s tydliga budskap att partiet inte har nåt intresse av politiska överenskommelser. Tvärtom kommer SD att fälla varje regering som inte lyssnar på dem i invandringsfrågan. Att tro att SD skulle stödja en moderat regering utan att kräva något tillbaka är aningslöst. Sträcker man ut handen mot SD handlar det till syvende och sist om att man anser SD vara ett parti som alla andra. Det är ett lite för svårsmält piller för många att svälja.

ANNONS
ANNONS