Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: Moderaternas mörkerretorik oroar inför valet

Hur kommer det sig att Sverige har gått från att ha EU:s mest flyktingvänliga politik till att nu ha den strängaste? Varför slåss numera partierna om vem som har den hårdaste migrationspolitiken? Måste pendeln svänga så våldsamt från det ena hållet till det andra inom politiken?

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

I torsdags presenterade Moderaterna sina 100 punkter för en ny integrationspolitik någon timme innan regeringen hade presskonferens om remissen till lagrådet om en ny migrationspolitik. Regeringens förslag är strängt nog och innebär att Sverige får hårdast politik i EU, men Moderaterna ville förstås vara ännu värre. Miljöpartiet fick svälja sorgen och nöja sig med att ha fått igenom en ny humanitär grund för att få uppehållstillstånd.

Det är bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som stretar emot en hårdare migrationspolitik, men MP väljer regeringsmakten och tvingas därför göra en hel del eftergifter. Centerpartiet står också för en humanistisk migrationspolitik men verkar tycka att en bred samsyn är viktigare än en human flyktingpolitik och har närmat sig övriga borgerliga partier lite väl mycket. Folkopinionen påstås kräva detta av alla partier, men jag tror att det är partierna själva som villigt låtit sig fösas högerut i sin iver att försöka avväpna Sverigedemokraterna.

Stora politiska ledare leder och går inte i ledband och anpassar sin värdegrund till någon diffus folkmassa. Särskilt Moderaterna har förflyttat sig milavis från de ståndpunkter partiet hade för bara sju år sen.

Hur kan annars partiledaren Ulf Kristersson på fullt allvar stå och säga att integration är en enkelriktad process? För det första är det språkligt sett helt uppåt väggarna, då det uppenbarligen är assimilation han är ute efter. För det andra är det ett auktoritärt och nationalistiskt sätt att se på saken. SD måste jubla, de är ju ändå originalet när det gäller att vilja assimilera människor.

Moderaternas premiss att invandring ska vara bra för Sverige kan i förstone låta rimlig, men då har man helt tappat det humanitära perspektivet att det finns människor på flykt från krig och katastrofer. Ska de hindras för att vi i rika Sverige inte tycker att de är ”bra för Sverige”?

Oavsett vad partier i Sverige och andra migrationsskeptiska länder tycker (det känns hemskt att lägga Sverige till denna skara, men det går inte att blunda) kommer antalet flyktingar i världen att öka. Krig och oroligheter i världen kommer tyvärr inte att minska och klimatkrisen kommer att göra att många människor tvingas fly på grund av översvämningar, torka och andra klimatrelaterade katastrofer. Det är inget vi gissar, det kommer att ske även om ingen vet exakt när. Klimatflyktingar finns redan, frågan är när ökningen kommer. Ska vi då skyffla över ansvaret på fattiga länder?

Den flyktingfientliga retorik som spridits som en pandemi över världen har tagit över den svenska debatten. Moderaterna höjer ribban ytterligare och sätter volymmål och tummar dessutom på FN-kravet att ta emot kvotflyktingar. Det är sorgligt att höra och vi som försöker hålla debatten på en humanistisk nivå får genast organiserat mothugg av mörkerkrafter. Man måste kunna diskutera och lösa samhällsproblem utan att hemfalla till en omänsklig retorik. Det vi hör nu gör mig mycket orolig inför valåret 2022.