Är det något som betyder oerhört mycket i mitt liv så är det havet. Jodå, jag tycker hemskt mycket om det gröna, skogen och växterna också, men havet har en speciell plats i mitt hjärta.
När jag växte upp tillbringade vår familj somrarna i Hirtshals, hos mammas släkt som var fiskarfamilj. Så när jag började engagera mig i Naturskyddsföreningen, för över 25 år sedan, var det nog inte så många som höjde på ögonbrynen att det var just havsfrågorna som jag drev allra mest, jag hade ju saltvattnet i mina ådror liksom.
Första gången jag lyssnade på Isabella Lövin var i Halmstad. 2007 kom hennes bok Tyst Hav, där hon visade på fiskeriförvaltningens enorma brister. Då hade jag drivit fiskefrågor i några år och blev så oerhört glad över att fler kvinnor orkade engagera sig i denna fråga, så full av män som var oerhört tydliga med att ingen annan förstod något om fiske än just de själva.
Så kom Isabella in i EU och gav allt för att reformera fiskeripolitiken. Och visst blev det reformerat, förutsättningarna för att forma ett hållbart fiske arbetades fram. Men för att förutsättningar på papper också ska leda till förändring i verkligheten behövs en vilja att arbeta för just det. Och de som driver det storskaliga industrifiskets intressen verkar inte bry sig om annat än att själva tjäna så mycket pengar det går på en resurs som egentligen är allas vår. Så det visade sig att jobbet med att rädda fisken i haven, rädda haven, egentligen bara var påbörjat.
Så vi fortsätter väl. Jag har drivit frågorna för havet och fisket hela mandatperioden, hårt. Men muren för att komma igenom för ett hållbart fiske på Näringsdepartementet har oftast känts helt ogenomtränglig. Ofta har jag undrat varför.
I Miljöpartiet finns flera kompetenta politiker i havsfrågor, en är Emma Nohrén, också från Västkusten. Hon är marinbiolog och var ordförande i Miljömålsberedningen när publikationen Havet och människan arbetades fram. I den finns många viktiga och riktigt bra förslag som bara är att genomföra, för renare hav och hållbart fiske. Men inget händer.
Förhoppningsvis kommer Emma in i Riksdagen nu i höst och tar över stafettpinnen för livet i haven.
Vi har en marinbiolog till i partiet, Per Bolund, vårt språkrör. Så kompetensen och engagemanget finns hos oss!
Djur i havet är på många sätt helt annorlunda jämfört med de djur som lever på land. Men annorlunda betyder inte att de inte känner eller tänker. En forskare på SLU visar på intressant fiskforskning. Vissa fiskarter lever i par, de kommunicerar med varandra genom olika ljud som ju far långt genom vattnet, såvida de inte störs för mycket av ljud från fartyg och snabba motorbåtar. Den lilla putsarfisken gör samma imponerande resultat i tester kring intelligens/förståelse/inlärning som kråkfåglarna gör.
Vi i Miljöpartiet har i många år varit en röst för livet i haven. Vi driver på lokalt, nationellt och internationellt för att livet i haven inte ska tystna. Vi tänker fortsätta med det helt enkelt. För utan levande hav finns ingenting…
