Pontus Almquist: Maktskiftet i Italien ett bakslag för EU

Giorgia Meloni blir med sina drygt 26 procent av rösterna Italiens nya premiärminister efter söndagens parlamentsval. Tillsammans samlar högerkoalitionen 44 procent, vilket bedöms utgöra ett tillräckligt solitt underlag att bilda regering utifrån. Hennes parti, Italiens bröder, har rötterna i Benito Mussolinis fascism, något som inte bara signalerar dåliga tider för Italien utan också kommer att innebära en förändrad maktbalans i EU.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Meloni är för närvarande ordförande för gruppen Europeiska konservativa och reformister i Europaparlamentet, som samlar nationalister och EU-skeptiker över hela kontinenten, Sverigedemokraterna inkluderade. Det är också utifrån en sådan grundideologi som man bäst kommer kunna förstå Italien de närmaste åren – och det är inga roliga nyheter för EU-samarbetet.

Meloni har förvisso tagit kraftigt avstånd från Rysslands invasion av Ukraina och till och med synts på bild tillsammans med Ukrainas ambassadör i landet, men frågetecken har rests kring hur hennes position till Ryssland och Putin kommer att ta sig uttryck vid makten. Silvio Berlusconi, vars parti Forza Italia ingår i regeringsunderlaget och som för övrigt är nära vän med Putin, har använt den ryska eufemismen "specialoperation" för att beskriva kriget.

ANNONS

Med en regering bestående av Rysslandsvänner och en betydligt mer ansträngd ekonomi än Sveriges tycks risken uppenbar att landet kommer agera med undfallenhet mot Putin. Att upprätthålla sanktionerna och att fasa ut det europeiska olje- och gasberoendet av Ryssland lär inte underlättas av det italienska maktskiftet.

Men orosmolnen slutar inte där. EU:s förfaranden mot Polens och Ungerns brott mot unionens kärnvärden kommer även de att försvåras. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen markerade i fredags (23/9) att unionen "har verktyg" om den nya regeringen går i en auktoritär riktning. Frågan är bara till vilken nytta när ytterligare ett land adderas till listan över regeringar som kan vara benägna att lägga in veto mot åtgärder. Polens premiärminster Mateusz Morawiecki, vars parti tillhör samma grupp i Europaparlamentet som Melonis, var också snabb med att gratulera valvinsten.

Slutligen blir utsikterna att få på plats en europeisk migrationsöverenskommelse ännu mindre i och med maktskiftet. Invandringsmotstånd är en hjärtefråga för det nya regeringsbärande partiet och det är knappast troligt att man kommer vara öppen för att ta emot flyktingar fördelade genom EU:s mandat.

Genom valet i Italien blir förutsättningarna för en gemensam europeisk politik svårare än på länge, samtidigt som det behövs mer nu än på mycket länge.

ANNONS
ANNONS