Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
20180307 - arrangerad bild av man som slår kvinna. Foto: anders Wiklund / TT / Kod 10040 Bild: Anders Wiklund/TT

Dana Pourkomeylian: Mäns våld börjar i pojkars våld mot flickor

Jag fick överleva 2019. Julia 25, Emilia 20 och Wilma 17 fick inte det.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Jag är 19 år gammal och sitter på vardagsrumsgolvet i min första pojkväns studentlägenhet. Det är valdag. Om Feministiskt initiativ kommer in ska han baka mig en tårta, det har han lovat. Om inte ska jag följa med på Fria Moderata Studentförbundets evenemang i ett halvår.

”Helvete!” skriker han från köket. Jag rusar upp. F! ligger över 4 %, men Liberalerna går mot sitt sämsta EU-val någonsin. ”Tror du får ta fram förklädet älskling” retas jag. Han svarar inte. ”Är du inte glad?” fortsätter jag och lägger armarna om hans hals.

“PANG”

Jag rör vid min vänstra kind och känner hur den bultar. ”Du slog mig” förmår jag mig att viska fram. ”Du slog mig”.

Jag är 21 år gammal och sitter på knä i min andra pojkväns sovrumsgolv. Mina käkar är vitt uppbända, för det är så han ville ha det. Det var så han tyckte om att göra.

“PANG”

Jag rör vid min högra kind. Det klickar till i käken och gör fruktansvärt ont. Den har gått ur led.

Jag är 24 år gammal och sitter i min tredje pojkväns soffa. Jag stirrar ner i min kursbok, men bokstäverna bara dansar då tårarna trycker mot ögonlocken. Han står och skriker åt mig. ”Jag vill inte bråka” viskar jag. ”Jag måste plugga”.

“PANG”

Min bok flyger tvärs genom rummet och slår i väggen. Jag reser mig sakta, plockar upp den och sätter mig i sängen. Försöker igen. Han går fram med snabba steg och tar tag i min handled. Hårt. ”Det är så här du vill ha det, va? Din jävla FITTA!”.

Var femte ung kvinna i åldern 16–24 har utsatts för brott i nära relation, en högre andel än kvinnor över 25. Trots att våldet är utbrett är ämnet outforskat och kunskapen tunn. Sibel Korkmaz, doktorand vid Stockholms universitet, menar att våldet inte sällan börjar redan i det första förhållandet. Zandra Kanakaris, ordförande för kvinnojoursförbundet Unizon, instämmer i bilden. ”En kvinnomisshandlare börjar inte plötsligt slå när han är 45”, säger hon till TT (31/12-2019).

2018 lämnade EU:s expertgrupp GREVIO 41 rekommendationer till Sverige för att åtgärda bristerna, där skarp kritik riktades mot att svenska myndigheter saknar tillräcklig samverkansförmåga och att Sveriges kvinnojourer saknar långsiktig finansiering. Ett konkret exempel på problematiken GREVIO pekar på manifesterade sig den 24 april 2019, då polisen i Kalix larmades om ett våldsamt lägenhetsbråk. När polisen kom fram en timme senare hittade de en 25-årig kvinna bunden, strypt och mördad på badrumsgolvet. Hennes liv hade kunnat räddats, om inte den enda polisbilen i Östra Norrbotten varit upptagen på annat uppdrag. Mördaren, kvinnans ex-pojkvän, hade sedan tidigare besöksförbud och var känd av polisen.

För lite mer än en vecka sedan fyllde jag 26. Min första pojkvän var jag ihop med i sju månader efter misshandeln. Min andra pojkvän i ytterligare två. Min tredje endast två veckor.

Jag fick överleva 2019. Julia 25, Emilia 20 och Wilma 17 fick inte det.

Mäns våld mot kvinnor börjar i pojkars våld mot flickor, där ramarna för vad som är okej och inte i en relation saknas. Detta betyder också att det går att såväl att förebygga som förhindra våldet tidigt, innan beteendet är så invant hos parterna att det kallas vardag. Det är uppenbart att Sverige inte på något sätt är färdig i det arbetet.