Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Eva Bofride: Lucia påminner om hur lite som hänt sedan 304

Hur ska man freda sig när männen (nästan) alltid kommer undan?

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Det är Luciatider. Det kanske vackraste inslaget i adventstid. Vår Lucia, en tyst och vän figur som leder ett följe som med änglalika röster förmedlar julens sånger har en del gemensamt med den riktiga Lucia. Hon som levde på Sicilien på 200-talet och dog martyrdöden 304.

Liksom många av dagens Lucior vände hon sig till de svagaste i samhället. Hon stod upp för det hon trodde på och hon är än i dag vår kanske starkaste symbol för hopp om ljus och kärlek.

Lucia på Sicilien vägrade att bli bortgift enligt den plan hennes föräldrar hade för henne och nog är det helt och hållet ofattbart att detta fortfarande drabbar unga kvinnor i vår värld, tvåtusen år senare. Inte bara i länder långt borta utan unga kvinnor och flickor i Sverige är utsatta för detta. Det måste få ett stopp.

Att kvinnor är utsatta och anses ska kunna tåla det mesta har vi fått prov på den gångna veckan. Den senaste tiden har flera fall där män som utsatt kvinnor för oönskad intimitet och rent våld varit i fokus. Konkreta exempel på allt det som låg bakom Metoo-upproret häromåret. Väldigt konkreta ageranden av män som inte går att förklara bort eller försvara. Men som inte heller, i de aktuella fallen, kan anses som brott i lagens mening.

Det kan däremot vara brottsligt att berätta om det man utsatts för. Har det dessutom skapat medial uppmärksamhet kan det tas särskild hänsyn till, inte för den som utsatts utan för den som utsatt.

Just uppmärksamheten och de förnedrande omständigheterna är orsak till att väldigt många sexuella trakasserier och rena övergrepp inte görs nån sak av. En av de kvinnor som varit målsägare i rättegången där Eskil Erlandsson (C) stod åtalad, men friades, för sexuella trakasserier efter att ha lagt handen på hennes lår upprepade gånger sa så här: ”Jag ville inte ställa till en scen, men ville helst ställa mig upp och ge honom en örfil. Men jag valde att inte göra något, det skulle bli pinsamt för honom”.

Att det inte kunde klassas som ett brott betyder självklart inte att det var en acceptabel handling.

De aktuella fallen som under veckan nått olika slags slutpunkter kan ses som bakslag för kvinnors rätt att freda sig mot mäns våld och övergrepp. Men uppmärksamheten har ändå bidragit till att visa att kvinnors vrede under Metoo-rörelsen var befogad.

Hur ska man freda sig när männen (nästan) alltid kommer undan?

Man kan undra när det är dags att rikta fokus och skammen dit där den kan skapa verklig förändring: mot gärningsmännen och deras omgivning som ofta både ser och hör vad som sker men inget gör.