Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Linnea Hylén: Full försvarsvilja utan finansiering

När omvärlden blir allt mer orolig tenderar politikerna att höja tonläget. Socialdemokraterna med Peter Hultqvist i spetsen, sa i valrörelsen, att de är Sveriges mest försvarsvänliga parti. Orden vägde dock föga mycket i praktiken när de S-märkta budgetförslagen kom på tal. Om Försvarsmakten ska utvidgas är det hög tid att skjuta till pengarna nu under brinnande högkonjunktur, och inte vänta tills krisen kommer.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

I regeringens övergångsbudget får Försvarsmakten inga extra tillskott, trots att det är nödvändigt för att målen från Försvarsbeslutet 2015 ska kunna uppnås. Försvarsanslagen har de facto minskat i relation till BNP de senaste åren (Folk & Försvar, 3/12). För den som då och då följer nyheterna kan de ekonomiska prioriteringarna uppfattas som något bisarra. I Europa, rättare sagt i östra Ukraina, har kriget med Ryssland pågått i snart fem år. Spänningarna i Östersjön har blivit allt mer märkbara. Sverige liksom våra grannländer attackeras gång på gång med cyberattacker och påverkansoperationer från vår östliga granne. I dagarna greps två utländska medborgare för att ha brutit sig in på vår svenska militärbas på Muskö. Det finns minst sagt underlag för oro, därmed också en vilja att betala för en god försvarsförmåga. Plånboken är emellertid inte lika stor som viljan.

Alla riksdagspartier bör fråga sig vilken osäkerhetsnivå som är "acceptabel" till följd av Försvarsmaktens underfinansiering. Vad mer ska behöva ske innan riksdagspartierna känner att Försvarsmakten ska tilldelas de resurser som behövs för att skapa en trovärdig försvarsförmåga? Fortsättningsvis bör alla riksdagspartier (framför allt Socialdemokraterna) fråga sig vilken försvarsförmåga som är önskvärd utifrån den "accepterade" (och märkbart höga) osäkerhetsnivån. Det krävs ingen officersutbildning för att förstå att det önskade, och nödvändiga, är mycket mer än vad politikerna erbjuder. De senaste årens händelser har visat att ett europeiskt krig endast genererat rubriker och ett höjt tonläge. Hultqvists tomma löften gör ingen skillnad ute på fältet.

Det är egentligen ingen nyhet att försvaret går på knäna. Politikerna vet mycket väl vad som behöver göras, men ingen verkar riktigt våga ta nästa steg. Med Riksdagens försvarspolitiska naivitet, följer ett dyrt pris ingen kommer vilja betala. Historien har visat det gång på gång, att det är framsynthet som avgör händelsernas utfall. Tyvärr motsvarar inte vår försvarspolitiska aktivitet omvärldsutvecklingen.

Vad mer ska behöva ske innan politikerna vill öppna plånboken? Det är minst sagt anmärkningsvärt att Sveriges politiker inte tycker de senaste åren av oro, osäkerhet och europeiskt krig, är tillräckliga argument för att satsa mer på försvaret. Låt oss hoppas att våra politiker sansar sig innan krisen kommer.