Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: Lögn, förbannad lögn och statistik

Något gnager i mig när jag läser Svenskt Näringslivs rapport över antalet "självförsörjande” i Sverige som har brutits ner på de olika länen. Tre av Hallands sex kommuner har lägre självförsörjningsgrad än rikssnittet som är 75,1 procent.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Som självförsörjande räknar arbetsgivarorganisationen den som har minst 186000 kr i bruttolön om året (15500 kr i månaden), eller den som är företagare. 1,3 miljoner personer i Sverige uppfyller inte kravet och är därmed inte självförsörjande. Enligt samma definition är det fyra miljoner som ”står för sin egen och övriga landets försörjning”.

Spridningen av rapporten verkar ha varit lyckosam. Med rubriker som ”var femte saknar självförsörjning” och ”stora skillnader i självförsörjning bland halländska kommuner” skapas förstås intresse, och klick.

Att arbetslösa ingår i definitionen är förstås självklart, men att föräldralediga och sjukskrivna också gör det blir konstigt. Det är bara lön eller företagande enligt ovan som räknas, med bidrag så blir personen ”icke självförsörjande”.

Det är förstås bra att Svenskt Näringsliv sätter fingret på det viktiga företagandet respektive arbetslösheten, men deras godtyckliga användning av statistik riskerar att dra fokus från det viktiga. Det kan tolkas som att föräldralediga och sjukskrivna är mindre värda när de definieras som ”icke självförsörjande”.

Sverige är ett land där välfärden är väl utbyggd och skatterna är relativt höga. Det är en modell som inte bara vänstersidan i politiken värnar om, utan den har ett stort stöd från de flesta partier, som princip åtminstone. Bidrag i en välfärdsstat är till för att stötta människor som i en given situation har behov av det. De flesta föräldralediga och sjukskrivna har jobb, men under en period får de välbehövliga bidrag. I sin iver att skapa intresseväckande rubriker verkar Svenskt näringsliv ifrågasätta principerna för välfärden.

Ordet bidrag förefaller ha blivit så stigmatiserat att man glömt huvudsyftet med bidragen i vårt välfärdssamhälle. Visst, det finns säkert de som ”går på bidrag” för länge och kanske i onödan, men välfärdssystemen är uppbyggda för allas vår skull.

Svenskt Näringsliv har ett vällovligt fokus på att företag och företagare är betydelsefulla. Organisationen lyfter fram arbetslösheten och bristen på kompetens i olika branscher, frågor som måste lösas.

Men tveksam användning av statistik för att få uppmärksamhet borde Svenskt Näringsliv hålla sig för god för.