Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: Jämställdhet kräver arbete i vardagen

Den 8 mars uppmärksammas kvinnor och jämställdhetsfrågor världen över. Sverige är ett relativt sett ganska jämställt land, men det finns fortfarande mycket att göra. Det finns lagstiftning som kräver planer kring jämställdhet och likabehandling i både offentlig och privat sektor.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Alla myndigheter, inte bara Jämställdhetsmyndigheten, ska arbeta med frågor kring en ökad jämställdhet. Det är fina och viktiga ord skrivna i många dokument och ändå är det så många som inte har en susning om vad jämställdhetsarbete handlar om och vad det betyder i praktiken. Att jämställdhet faktiskt är bra för både kvinnor och män.

Lagom till den internationella kvinnodagen har några kvinnor i Centerpartiet i Falkenberg lämnat in en motion till kommunfullmäktige. Där vill man att jämställdhetsperspektivet ska integreras i den kommunala verksamheten och att det finns med i planering och utförande. Med tanke på att detta redan är reglerat i lag misstänker jag att C-kvinnorna tycker att det händer för lite på jämställdhetsområdet och att motionen i själva verket är ett sätt att lyfta frågorna.

I de flesta kommuner och även hos privata företag hänger engagemanget kring jämställdhet på om det finns någon eldsjäl som tycker frågorna är viktiga. Det hänger också på om den översta ledningen vågar och vill peka med hela handen för att sätta fokus på att jämställdhet är viktigt. Jobbar man med frågorna på rätt sätt kan ett privat företag rentav tjäna pengar på att bli mer jämställt och i förlängningen gäller detta även kommuner.

För att ”väcka” fler gäller det att satsa på utbildning med konkreta exempel. Har man väl fått på sig genusglasögonen går det inte att ta av dem igen. Alla verksamheter inom en kommun påverkas. Vilka idrotter premieras och vilken typ av hallar byggs? Var skottar man snön först? Varför hamnar många pojkar efter i skolundervisningen och vad går det att göra åt det? Det finns många frågor och de flesta av dem har någon anknytning till att man behandlar män och kvinnor olika.

Det finns flera kända exempel på hur man kan upptäcka att män och kvinnor behandlas olika. Inom vården är ”tvättsäcksprojektet” välkänt, åtminstone för dem som har genusglasögonen på. På hudkliniken på Danderyds sjukhus var tvättsäckarna i männens duschrum alltid fulla, medan det inte alls såg ut så i damernas omklädningsrum. Frågan ställdes av en sjuksköterska som plötsligt reflekterat över detta och kliniken gjorde en undersökning. Där kom man fram till att kvinnorna skickades hem för egenvård av sin psoriasis eller eksem, medan männen fick behandling på kliniken och tillika hjälp med att smörja in kroppen. Det orättvisa i det blev uppenbart när personalen på kliniken plötsligt blev observanta på skillnaderna.

Normkritiskt tänkande är inget som man föds med utan det måste man lära sig. Vill en kommun vara ett föredöme kring jämställdhetsfrågor gäller det att utbilda personalen i detta. Först när man ser orättvisorna kan man göra något åt dem. Det är bra för både killarna och tjejerna.