De senaste årens uppvaknade för klimatfrågan är minst sagt imponerande. Bland partier och politiker runt om i Europa och resten av världen. Bland företag och organisationer och bland miljontals unga.
Greta Thunberg-effekten är verklig. Något man inte minst ser i Europaparlamentet, där miljöutskottet helt plötsligt blivit det största utskottet med inte mindre än sex stycken svenska ledamöter. Det är bra. Jag lovade inför Europavalet förra maj att förbättra och förstärka Europas miljö- och klimatpolitik och desto fler som vill prioritera frågan desto bättre.
The European Green Deal är EU:s stora och heltäckande miljö- och klimatpaket. Under de kommande åren väntar ett antal hårda beslut för att klimatpaketet ska omsättas i riktig politik. Det handlar om att ställa om energisektorn, så att vår el kommer från förnybara källor, det handlar om minskade utsläpp från bilindustrin, det handlar om krafttag mot antibiotikaresistens och utfasning av farliga ämnen - för att nämna några områden. Målsättningen är tydlig - Europa ska bli den första klimatneutrala kontinenten och det senast 2050.
Den här politiken behövs. När isar smälter och förödande skogsbränder härjar loss. När människor tvingas fly för sina liv bort från klimatförändringens effekter.
Trots det här så finns det politiker och andra som stämplar det här som populism. Som påstår att oron för klimatet är överdriven. Som menar att politikens klimatengagemang bara är ett populistiskt sätt att hörsamma det ökade intresset bland väljare. Eller att klimatmålen är känslostyrda önsketänkanden som aldrig kommer uppnås. Särskilt omöjligt kommer det att nå klimatmålen utan att ge kärnkraften en särskild gräddfil.
Grejen med klimatpolitik är att den kräver att hålla fler tankar i huvudet samtidigt. Att både lyssna på de unga som kräver mer agerande, men också göra de satsningar som inte får lika stora rubriker. Ska vi komma framåt och nå våra högt uppsatta mål så behövs enorma investeringar av både offentligt och privat kapital. Det är detta som den Europeiska debatten egentligen borde handla. Istället hamnar vi gång på gång i samma krampaktiga gamla debatt om för eller emot kärnkraft. Det sjuka med den diskussionen är att den är passé. Vill någon bygga kärnkraft så är det bara att sätta igång, men att det skulle finansieras med skattebetalarnas miljarder är inte aktuellt.
Den omställning vi behöver se - av hela samhället - kommer handla om så mycket mer än för eller mot kärnkraft. Oavsett vad så måste EU lyckas med att ställa om och bli klimatneutralt till senast 2050, inte för att det är populistiskt utan för att vi måste.
